Tack för ert öppna brev av den 20 november angående den svenska flyktingpolitiken. Jag uppskattar ert engagemang för dessa frågor.

Låt mig inledningsvis försäkra er om att människor som söker asyl i Sverige och som bedöms vara i behov av skydd ska få en fristad i vårt land. Detta har alltid varit, och är alltjämt, en självklar och grundläggande del av den socialdemokratiska flyktingpolitiken, och kommer så även att vara framöver. Lika viktigt är dock att de som inte har behov av skydd accepterar Migrationsverkets och Utlänningsnämndens beslut och fullgör sin skyldighet att lämna landet.

Utlänningsmyndigheterna har tillgång till ständig rapportering om situationen i olika länder från en mångfald källor, däribland UD:s rapport om mänskliga rättigheter, Amnesty och Röda Korset. Som ni mycket riktigt påpekar kan man i UD:s rapport läsa att de mänskliga rättigheterna kränks i flera länder. Detta betyder emellertid inte att alla medborgare i dessa länder har asylskäl. Myndigheterna ska pröva den enskildes skyddsbehov gentemot hemlandet, inte den allmänna situationen för de mänskliga rättigheterna i det land utlänningen är medborgare i.

Beträffande kvinnors behov av skydd gör jag en bedömning, utifrån den kunskap vi i dag har om förföljelse på grund av kön, att den ska likställas med den förföljelse som ligger till grund för flyktingskap. Det räcker dock inte med lagstiftning utan det handlar också om att fortsätta att utveckla metoder för att bättre uppmärksamma kvinnors asylskäl. För att öka medvetandet om den speciella problematik som kvinnor kan ha i asylpolitiken har Migrationsverket på regeringens uppdrag utarbetat riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov. Verket redovisade förra året, också på regeringens uppdrag, hur genomförandet av riktlinjerna har skett och ska bedrivas framöver. Av denna redovisning framgår till exempel att personalen får utbildning om det så kallade hedersbegreppet och om situationer där kvinnor och flickor riskerar att utsättas för våld i hederns namn, samt att det pågår ett kontinuerligt arbete med att stärka kvinnornas skydd i asylprocessen.

Målsättningen med regeringens arbete med barnkonventionen är att ett barnperspektiv ska tillämpas i alla beslut och övriga åtgärder som rör barn, inte minst i asylprocessen. I samband med detta vill jag nämna den utbildning i att samtala med barn som Migrationsverket tillsammans med Barnombudsmannen bedrev förra året för att säkerställa att barn, i ett tidigt skede, lämnar all den information som myndigheterna behöver för att fatta beslut i ärendet. Utbildningen är av stor vikt, och regeringen har därför gett Migrationsverket i uppdrag att fortsätta och utvidga denna. Målet är att det, före den 1 juli 2005, vid samtliga enheter där Migrationsverket utreder asylärenden som omfattar barn, ska finnas handläggare som har särskild kompetens att utreda barn. Myndigheten ska också vidta åtgärder för att säkerställa att barn kommer till tals och att deras situation redovisas i ärendena.

I fråga om humanitära skäl så är det svårt att skapa en entydig definition av vad som bör avses. Jag vill här också säga att det är asylskälen som i första hand skall ligga till grund för uppehållstillstånd. I somras lämnade den parlamentariska kommitté som haft i uppdrag att se över utlänningslagstiftningen och bland annat lämna förslag till hur förutsättningarna för uppehållstillstånd av humanitära skäl ska preciseras i lag sitt betänkande. Regeringen utarbetar nu en lagrådsremiss om ny instans- och processordning i utlänningsärenden och avser att överlämna en proposition till riksdagen under våren 2005.

Med vänlig hälsning

Barbro Holmberg