6/11 2009 av Hilda Lind

Det var höst i Wien 1938.
Jag läser just nu Ruth Maiers dagbok – ett judiskt kvinnoöde. Ruth var i tonåren när hon bodde med sin mamma och syster i Wien. Den 10 november 1938 fyllde hon 18 år, dagen efter Kristallnatten. Också i Wien skövlades judiska affärer, fönster slogs sönder och judar trakasserades. Tisdagen den 27 december skriver Ruth i sin dagbok: ”Vad betyder JUDE? J.U.D.E. Det är fyra bokstäver. Bland de allra mest använda, kan man lugnt säga. Av alla och envar, vare sig de är för eller emot judar. De lägger för mycket i dem. De vill inte tro att judar är helt vanliga människor. – Vi är människor som du. Vi trampas på. Böja oss kan ni, men inte knäcka oss… Judarna vandrar. Det är refrängen, det gamla kända omkvädet! De vandrar. När ska det ta slut?”

Det är höst i Sverige 2009.
Ett politiskt parti vill ta sig in i den svenska riksdagen med parollen att muslimerna är det största hotet. En annan grupp vill bilda ett nytt politiskt parti med antisionism som främsta uppgift. Tongångarna från trettiotalet känns igen.
Jag ryser.

På söndag vigs Eva Brunne till biskop i Svenska kyrkan, i Stockholms stift. Eva Brunne har valt ett ord ur Jakobs brevs andra kapitel till sitt valspråk: ”Gör inte skillnad på människor.”
Jag gläder mig.