15/2 2010 av Elisabet Pettersson

Jag tänker på dem ibland, ser deras klarblå dräkter och öppna ansikten för min inre blick. Långt ute på upplandsslätten, långt från allfartsvägen ligger Mariagården vid Vallby kyrka, hem för Mariadöttrarna av den Evangeliska Mariavägen.  När du kommer som gäst brinner brasan i den öppna spisen. På nymanglade dukar serverar systrarna smörgåsar på hembakat bröd och hembakade kakor. Kaffet serveras i små fina, tunna koppar med fat. Stolarna är från 40-talet. Du är omgiven av möbler och ting från olika epoker som tagits till vara, tvättats, lagats och vårdats.

Till middag serverar systrarna biff gjord av fårticka från skogarna runt Vallby och egenodlad potatis. Till det sås på mangold och spenat från de egna odlingarna. Efterrätten är kräm på egna bär. Egenproduktion och omsorg i allt.  Av jaktlaget i byn får systrarna kött, också de delar av älgen som vanligen slängs för att ingen riktigt vet hur man tar vara på dem. Älglever är frän i smaken men lägger man den i mjölk ett tag får den fin smak har Marias blå döttrar upptäckt.

Det latinska ”hum” eller ”hom” kommer av ”humus” som betyder ”jord”, eller ”född”. ”Jordisk varelse” eller ”Född av jorden” är några översättningar som gjorts av det latinska human. Människan är av jorden, så berättar också Genesis. I människan av jord blåses livsande. Humanism blir för mig en fråga om hur vi lever med det vi är en del av och beroende av. Att ta vara på och vårda är en fråga om humanistisk värdighet.  Att lägga en älglever i mjölk är humanism.