11/12 2010 av Anders Hagman

Duger ljummen mellanmjölk?
Jag råkade zappa mig fram till en frågestund med Barack Obama häromdagen. Han ägnade större delen av tiden åt att försvara sitt beslut att låta de amerikanska höginkomsttagarnas skattelättnader vara ifred i utbyte mot förlängt stöd till arbetslösa. Han försökte förklara att den demokratiska människans väg är en väg av kompromisser: Idealen står fast, men vägen att förverkliga dem riskerar, även i den bästa av världar, att bli krokig eftersom det alltid dyker upp människor som inte tycker som vi. Därför måste vi ge något för att få något. Barack Obama kommer inte att gå till historien som den ideala presidenten. Lika litet som någon annan i den positionen. Men kanske kommer han att bedömas vara ”good enough”, även om många nu vädrar sin besvikelse.

Uttrycket ”good enough” har en bismak av nattstånden mellanmjölk. Inte kall, inte varm, inte fet, inte mager, men ännu inte skämd, så visst går den att dricka. För mig har orden snarast en försonande ton. Kanske är det bara en personlig sak, kanske har det bäring på mer. Allt vi människor gör kunde vi göra bättre. Visa mer kärlek, klippa gräsmattan oftare, lära ut bättre matematik, baka godare bullar, skapa friare samhällen. Som strävan är det förmodligen en god sak. Det är gott att försöka göra saker och ting bättre. Som dom över gångna tider är det en giftbägare. Uttrycket good enough sätter en subjektiv standard för det som ändå går an. Ja min skolgång var good enough, förhoppningsvis är jag en ”good-enough” förälder, bilen duger tills vidare, min tennis är inte lysande, men den räcker för att jag ska kunna ha roligt. Uttrycket betyder inte att ”allting går an”, långt ifrån. Men det finns något avspänt och befriande i att ibland låta det näst bästa duga. Som ljummen mellanmjölk även om jag föredrar skållhet lattemjölk i mitt kaffe. Eller att svälja förtreten över höginkomst-tagarnas skattelättnader om det kan hjälpa de arbetslösa.