6/1 2011 av Anders Wesslund
I morse (5/1) intervjuades Eva Dahlgren i P1:s morgonprogram. Eva är sångartisten och textförfattaren (bland annat) med storslagen poesi, och som med stor integritet och ärlighet betytt och berört många lyssnare. Evas tidiga skiva Förväntan var en av mina viktiga skivor i sena tonåren. Samtalet idag i radion återknöt till när Eva sommarpratade om varför hon inte trodde på Gud. Hon hade tagit allvarligt på frågan efter att ha blivit ombedd av Svenska kyrkan att skriva ett requiem. I förbifarten hade hon fått frågan: ”Du tror väl på Gud?” Det insåg både kyrkans representant som frågade och Eva var av betydelse, så det blev inget Requiem skrivet, berättade Eva. Synd, tycker jag.
Jag undrar vilka gudomar vi tror eller inte tror på. I många fall är det någon av alla teistiska gudsföreställningar som både troende och icke-troende, a-teister, förhåller sig till. Inte heller jag tror på dem. Det är hög tid att kyrka och kristenhet på allvar arbetar med sin bekännelse- och når bortom teismen. Eller på allvar börjar brottas med vad en teistisk tro kan och inte kan innehålla idag. Eva uttryckte samma anmärkning som Sven-Eric Liedman i Ord o Bild (6/2007-1/2008): teistiska svar krymper världsbilden och den förundran vi alla delar inför universum och det stora mysterium det utgör.
Teism finns även i mer utvecklade teologier och även spår av i många av KHS:ares gudsföreställningar. Åtminstone är teismen något troende behöver förhålla sig till i relation till andra bekännare med mer dogmatisk, traditionell eller fundamentalistisk bekännelse. Är det i denna senmoderna tid möjligt att tro på en personlig Gud? Jag tror det står i vägen för djupare andlighet, som vi som kristna humanister delar med så många fler och dialog om den befrielsens potential som ryms i den kristna berättelsen om människan. Jag hävdar det trots den starka betydelse en personlig gudstro har och haft för människor. Jag tror även teismen ger bränsle till mer stridbar ateism, som trots sin obehagliga dogmatism har värdefull kritik mot kyrka och religion.
Ett requiem av Eva tror jag hade blivit något oerhört fint – men jag respekterar hennes beslut.
Frågan var bara fel ställd.