22/1 2011 av Helene Egnell

Ämnen: kulturminister kulturpolitik

Man blir alldeles matt av regeringens kulturpolitik och kulturministerns uttalanden.

Jag hade just, efter nyårshelgen, reflekterat över att DN:s kulturdel numera består mest av siffror – betyg, listor och korta rekommendationer av ”kritikernas favoriter”. Varför ta upp två spalter varje lördag med en tio-i-topplista av redan recenserade böcker, när där kunde få plats en ny recension av en av alla de böcker som aldrig recenserats?

Och så kommer då kulturministern med sitt uttalande om att kultursidorna ska göras lättillgängligare! Upprepande, och därmed bekräftande och förstärkande av schablonen om ”kultureliten”. Hur infantiliserade menar hon att kultursidorna ska bli?

Det har sagts förut, men tål att upprepas: varför är det aldrig någon som kräver att sportjournalister uttrycker sig så att icke sportintresserade fattar? Själv begriper jag inte ett ord, och sportdelen går direkt i pappersinsamlingen (utom när det är konståknings-VM, men det får aldrig ta upp särskilt många spaltcentimeter).

Jag tror emellertid inte att mitt sportintresse skulle öka om sportjournalisterna vinnlade sig om större begriplighet. Det som skulle kunna få mig intresserad är att någon tar mig med på en match av ett eller annat slag, och förklarar vad som händer. Kanske att riktigt bra idrottslärare hade kunnat bota mitt ointresse för att såväl utöva kroppsrörelse som att åskåda det – och då skulle det intresset få mig att vilja läsa sporten!

Alltså, Lena Adelsohn Liljeroth: den som är ointresserad av kultur kommer inte att få sitt intresse väckt genom att kultursidorna görs mer ”lättlästa”. Nej, om du vill bota ”kulturrädslan”, satsa på gratis kulturskola, rusta upp biblioteken, garantera att alla skolbarn får uppleva minst en teater- eller musikföreställning och en konstutställning per termin. Det är din uppgift som kulturminister, inte att läxa upp kulturjournalisterna!