25/1 2011 av Anders Wesslund
Ulrika Knutssons radiokrönika i morse uppmärksammade mig på den debatt om religion och sekularism i Sverige idag som pågår i Sydsvenskan. Författaren och journalisten Per Wirtén tog upp trådar kring upplysning, rationalitet och frågan om (o)möjligheten att förena svenskhet och religiositet.
Det har hänt något på senare tid både på kontinenten och i Sverige. Tro, religiositet och sekularism diskuteras från vänster och liberalt håll. Där finns både öppenhet och mer låsta hållningar. I Sverige tycks det särskilt svårt, tänker jag. Vi talar förbi varandra. Det går att beskylla ateister eller sekularister för intellektuell lättja i förhållande till sin förståelse av religiositet. Men det är, om än sant, inte heller helt sant, tänker jag. Den prövande, reflekterande och intellektuellt skarpe Per Wirtén representerar inte de föreställningar av tro och religion som många angriper. Kyrkor, samfund, församlingar och kristna som personer har under lång tid i hög grad bidragit till de föreställningar man reagerar på. Och många reagerar med rätta på religionsuttryck i annan religiös dräkt i andra länder.
Det begynnande samtalet – om det blir något – är nödvändigt. Kanske är en dialog på väg där inte bara traditionella och fundamentalistiska trosföreställningar definieras representera det religiösa. Men då behöver religiös humanism ut på banan, t ex kristen, och akademiskt spänstiga teologiska reflektioner nå utanför universiteten. Man kan inte begära att ”religiöst omusikaliska” i Sverige, ett uttryck myntat av Habermas, först kan höra andra toner när århundraden av dominerande musik från kyrkorna i form av avskildhet, upphöjdhet och egen brist på dialog utanför den egna trons referensramar dominerat.
Frågan är trots allt större än en fråga om tro eller inte. Det handlar om samexistens i samhälle och den globala värld vi delar, där värnandet av den sekulära staten och sekulära ideal är gemensam. Det är till för att skapa samexistens och delas av de allra flesta religiösa som icke troende människor i vår del av världen. Wirtén efterlyser en ömsesidig läroprocess, ett begrepp lånat av den sekuläre filosofen Habermas. Kanske är den processen den svåra väg vi behöver gå tillsammans.