En aning om sin egen omänsklighet

29/8 2011 av Ulrika Svalfors

Ämnen: ,

Rebellerna lär ha intagit Khadaffis högkvarter i Tripoli. Eller kanske inte intagit eftersom det lär vara tre kvadratkilometer stort med kilometerlånga tunnlar under jord. Där någonstans befinner sig Ghadaffis utpekade tronarvinge, sonen Saif al Islam enligt rykte. Men eftersom han har en tendens att dyka upp  glad och stridslysten bland sina likar på oväntade ställen, mediarapporteringen till trots, kanske inte heller det är så säkert.

Vad får en människa att bygga ett fort under jord? Och blir man tryggare eller otryggare av att vistas där? På vilket sätt tänker man att detta fort skulle kunna utgöra basen för ett mänskligt liv? Svaret är antagligen att det inte är tänkt så. Snarare som en bastion att dra sig bakom när det blåser kallare vindar. Vilket man räknar med att det kommer att göra eftersom man kommer på idén att bygga fortet. Trots att folket sägs hylla dess grundare och boende. Det tyder på att det finns en sorts medvetenhet eller åtminstone aning om sin egen omänsklighet, tänker jag. Man vet med sig att det inte kommer att hålla i längden.

Det är i sig hoppfullt mitt i den mörka verklighet som utspelar sig inte så långt härifrån bland människor inte så olika oss. Till och med det mörka tvingas förhålla sig till ljuset.