Var dag har nog av sin egen plåga

8/9 2011 av Anders Wesslund

Ämnen: , , , ,

Hörde för ett tag sen en radiogudstjänst, den kunde ha varit från vilket samfund eller kyrka som helst. Förkunnelsen lät gammaldags, om den dubbla utgången. Hur välkänd var den inte från min uppväxt, men tydligen är den fortfarande aktuell i traditionella sammanhang. Enkelt uttryckt var den rakt på sak med hänvisning till Jesusord: helvetet finns för dem som inte har hörsammat och gjort hans vilja i jordelivet. Två tankar går genom mitt huvud: 1/ det är bl a den teologin och tron som Humanisterna fångat upp i sin kritik– och jag kan inte invända mot den. 2/ så teologiskt fantasilöst och förenklat att inte antingen göra upp med denna gamla världsbild som även Jesus omfattade eller att brottas med texten på större djup. Allvaret i och Ande-meningen (sic!) går ju inte att ta miste på hos de bibliska författarna.

Läser så om Miljöpartiet. På DN debatt argumenterar förre ekonomiske talespersonen Mikaela Valtersson för regeringsbildande med Moderaterna, vilket understryks i ett Eko-inslag i veckan där en majoritet av lokala partiföreträdare håller mer. I Aftonbladet konstaterar språkröret Gustaf Fridolin tillsammans med Jabar Amin om alliansens regeringspolitik 2008 att ”den ensidiga fokuseringen på skattesänkningar gjorde att det inte fanns pengar över att bygga upp det som krisen bröt ner och många lärare kan vittna om hur önskan om en vikarie, en fortbildningsdag eller rentav en högre lön mötts av det krassa konstaterandet att vi inte har råd. Och det där är ju saker som ett jobbskatteavdrag inte kan betala för. Några hundralappar extra i plånboken går inte att använda för att köpa en ny lärare till barnens skola med .

Själv sitter jag på en BUP-mottagning och känner av samma sak som lärarna. Överarbete, stress, mindre tid för patienterna, sämre vårdkvalitet och indragna fortbildningar samtidigt som jag privat tjänar en hel del extra på Borgs och Reinfeldts politik. Ovanpå detta så kommer då veckans boom. Det borgerligheten närstående SNS , studieförbundet Näringsliv och Samhälle konstaterar i DN att det inte blev effektivare med privatiseringar i offentlig sektor, snarare ökad segregering: Många av välfärdens klienter befinner sig i en utsatt position och de har rätt till bästa möjliga service inom ramen för de mål och resurser för välfärdspolitiken som vi gemensamt satt upp. För att uppnå detta räcker det inte med ideologisk trosvisshet som beslutsunderlag. Vilken känga!

Vilket ben ska Miljöpartiet stå på för att behålla sin trovärdighet? Jag märker att på BUP hinner man inte att fundera på helvetet. Där finns tillräckligt många små och varje dag har nog av sin egen plåga.