Är din framtidsbild av världen utopisk eller dystopisk?

9/4 2012 av Sten Högberg

Ämnen: , ,

Nästan så formulerade sig en gymnasist i ett mail till mig som föreståndare för Malmö Missionsförsamling för några veckor sedan. Frågan gällde församlingen och var en del av en studieuppgift om Malmö Missionsförsamling, som han skulle göra. En av frågorna handlade alltså om vilken världsbild min församling hade. Jag minns hur jag hängde upp mig på ordet dystopisk – hade nog hört eller läst det tidigare, men aldrig använt det. Fick googla för att få klart för mig innebörden. Kunde inte minnas att jag ställts inför den frågan. Det var dags för en djupdykning. Dystopisk står för en framtid präglad av katastrof och undergång och jag associerade till alla kristna predikningar och texter jag läst om Domen och Tidens slut och som jag aldrig kunnat fullt ut förlika mig med som en kristen framtidsbild, trots att det finns texter i Nya testamentet som pekar på att Jesus tycks ha en sådan framtidsbild. Jag har hört hur de gamle berättade historier om de ”stora” folkpredikanterna som kunde predika så att folk lyfte på fötterna för att inte bli våta av syndafloden som vällde fram. Jag inser att det nog är en stor del av väckelsearvet, som i sin tur troligen ärvt det från den Lutherska kyrkans dystopiska undervisning. Ändå kan jag känna att folkrörelsekyrkorna – de tre som nu går samman i ”Gemensam Framtid” har tagit med sig ett annat arv som gjort deras framtidsbilder mer utopiska än dystopiska. Med det menar jag att drömmen om att genom mission gestalta Himmelriket eller Guds rike mitt ibland människorna har varit starkare än oron för domedagen, och fått många församlingar (inte alla dock) att nästan tappa respekten för texterna om domen och tidens slut.  Folkrörelsekyrkorna som föddes i den svenska folkväckelsen blev besjälade av att delta på olika sätt i byggandet av ett rättfärdigt samhälle. De utopiska idealen fanns i Jesus liknelser om hur Gud förhöll sig till människorna och hur de skulle förhålla sig till varandra. Himmelriket eller Guds rike som en utopi av kärleksfulla relationer mellan människor, mellan människa och Gud och mellan människor och Guds skapelse. Den bön som Jesus lärde oss formulerar vår önskan att den kärlek och rättfärdighet som råder i himmelen – det område där Guds vilja alltid råder – också ska råda på jorden – det område där Guds vilja inte alltid råder. Guds rike finns inom varje människa som lever de kärleksfulla och rättfärdiga relationer det riket består av – enligt Jesus liknelser. Utopin är att det ska gälla hela jorden och alla relationer. Verkligheten är dynamisk – Guds rike böljar fram och tillbaka, växer och sjunker tillbaka beroende på våra val. Men dystopin då? Där finns bara Jona tecken för mig som för Jesus, som nog identifierade sig med Jona. Han som fick kallelsen att gå till sin tids världsmetropol, Nineve, långt från sitt land och meddela dem att de var dömda till undergång, men vägrade, han hamnade i dödens käftar i tre dagar innan han återuppstod och blev en profet för Nineve. Nineve gick inte under – Domens dag förvandlades av Gud till förlåtelsens dag – till Jonas stora bitterhet. Skälet var att de ändrade sina orättfärdiga relationer till rättfärdighet. Var människa – delta i gestaltandet av utopin och du kan få vara med om att dystopin fula tryne kommer på skam, inte på grund av min vilja utan för att Gud vill det.