Varifrån kommer musiken?

16/4 2012 av Lars Söderholm

Ämnen: , , , , , , , , , ,

Gunnar är bra. Han förstår. Han blir aldrig imponerad av det perfekta. Han vill något annat. Han får mig att söka. Söka efter platsen där musiken finns innan den blir till noter.

Det är pianisten Love Derwinger som skriver om sin mycket uppskattade pianolärare Gunnar Hallhagen i boken Godnatt.

Marcia Sá Cavalcante Schuback är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Hon har nyligen gett ut boken Att tänka i skisser. Essäer om bildens filosofi & filosofins bilder. För henne handlar det om att tänka i bilder, innan bilderna blir begrepp.

Bilderna har mer konkretion, men också mycket partikulärt, icke renodlat. Och här handlar det om skisser, om bilder som blir till i stunden.

Intressant att i boken se henne föra dialog med så många av de stora inom filosofin. Med Edmund Husserl, Martin Heidegger, Immanuel Kant, Friedrich Schelling. Hennes eget perspektiv växer fram just i samtalen med dessa stora. Men också med konstnärer som Vincent van Gogh, Albrecht Dürer, Paul Klee och Rembrandt.

Musiken innan den blir noter, tanken innan den blir begrepp. Dessa två har något med varandra att göra.

Jag tänker mig att Mäster Eckharts formulering Ohne Eigenschaft har en beröring med dessa.

Att söka det levande innan det stelnat till en formulering, till ett begrepp.

Eller som en grundtanke är i Mindfulness, att skapa en fördröjning, ett utrymme, mellan upplevelse och tolkning.

Att där hitta utrymme.

Att inse att föreställningar är just ställningar som står före. Före det ogripbara.

Även Martin Buber gör sig påmind här. Hans tankar om två slags relationer. Jag och Du som den ena möjligheten och Jag och Det som den andra. Och att det är olika jag i dessa två relationer. Om relationen till Gud säger han att den inte har alternativet Jag och Det, enbart Jag och Du.

Ande, tänker jag.

Och en man skrev i sanden och enbart i sanden. Andra har berättat vad han sade och gjorde.

Men anden blåser vart den vill.

Varifrån kommer musiken? Det var en fråga Ingmar Bergman ställde till radiopubliken ett par år innan han lämnade oss.