Aleppo, ord och mening

30/8 2012 av Erik Lundgren

Ämnen: , ,

Två flickor sjöng i kyrkan på engelska. Jag kunde inte uppfatta orden. Dags för hörapparat sa min fru maliciöst. Jag frågade vår amerikanska vän om hon hört texten.

-No, they just used the wovels, not the consonants, sa hon.

I Aleppo, just nu mitt i det syriska upproret, bodde många tusen judar sedan mer än två tusen år fram till staten Israels tillkomst, då de tvingades fly. Där förvarades en märklig bok, Aleppos krona, som tillkom redan på 900-talet.

Som bekant skrevs klassisk hebreiska enbart med konsonanter. Det gav upphov till missförstånd. Vilken läsning är den riktiga? Betyder ’ml’ ’mal, mål, mil’ eller vad? Hur kan man tolka en text, om inte ens det fonetiska uttrycket är gemensamt?

Skriftkloka i Tiberias gav sig i kast med uppgiften att markera vokaler och betoningar. Arbetet slutfördes i Kairo av den lärde Maimonides, och det har varit grunden för hur Gamla testamentet skall läsas av alla dem som läser det.

Men – boken med vokaler och konsonanter kom att hamna i Aleppo, där den förvarades som en skatt i synagogan. 1947, när beslut togs i FN om att dela det Palestinska området i två, Israel och Palestina, så protesterade Aleppo-judarna, de var syrier, inte israeler. De fruktade det som kom att hända, bränder, flykt, fördrivning, trots att deras muslimska grannar ofta skyddade deras liv.

Aleppos krona, den dyrbara boken, smugglades ut och hamnade i Israel. Och sedan hände det trista. Det blev en rättslig tvist, vem hade rätt till boken, Aleppo-kommuniteten eller staten Israel? Makten segrade till slut, och Aleppos krona finns nu i ett Israeliskt arkiv.

Vi känner igen flera konflikter. Förståelsen av viktiga texter, tolkningen av den mening som fanns när bokstaven skrevs ner. Min tolkning är den riktiga, din är falsk, du har fel. Ofullständiga yttranden av makthavare för att manipulera opinioner. Diktatorer som enbart använder de hårda konsonanterna mot sin egen befolkning. Mjuka vokaler, som inget betyder utan bara smeker medhårs. Ryssland och Kina som hänvisar till FN-stadgan som om det vore en helig text, till priset av förstörelse och massdöd.

Orden är viktiga, förståelsen av deras innebörd, vad de var tänkta att mena, ingår i all dialog som man kan kalla humanistisk. Aleppos krona gjorde sin uppgift redan på 900-talet som kodifiering av Gamla Testamentet. Som materiellt föremål blev den föremål för juridiska konflikter, utan sammanhang med dess innehåll.

Jag ser en världsordning där FN-stadgan med dess respektabla humanistiska innehåll har blivit ett verktyg för de mest bestialiska grymheter mot oskyldiga människor. Heliga texter förblir bara heliga när vi ser och är rädda om den tanke som ligger bakom, som en stråle av ljus som går igenom världen.