Djävulen avskaffad, men ondskan finns kvar

26/8 2014 av Erik Lundgren

Ämnen: , , ,

Finns onda människor? Frågan kan tyckas underlig just nu, när människor avrättas i Irak, eller en vilsen pojke dödsskjuts på öppen gata i USA av poliser, Kvinnor rövas bort, blir sexslavar, eller misshandlas av sina män här hemma. Föräldralösa pojkar rekryteras till droggäng i Centralamerika, men bara om de först dödat. Onda handlingar, men betyder det att människor som utför dem är onda, är det ens meningsfullt att ställa diagnosen onda människor?
Jag föredrar att ta flyget framför tåget. Mitt sätt att leva i ett överflödssamhälle, med stor bostad och bil, tär på framtidens resurser. Mig närstående arbetade några år i ett land i tredje världen med bistånd. De hade två kvinnor som lagade mat, skötte hemmet och blev som mammor för barnen, som nu hemma i Sverige saknar dem. Men när familjen åkte hem försvann kameror och surfplattor från bagaget. De var inte onda människor, gjorde de onda handlingar?
Aposteln Paulus var medveten om problemet- att vara ond eller göra onda handlingar. Det onda som jag inte vill, det gör jag, men det goda som jag vill, det gör jag inte.
Det är lätt att ge onda handlingar en moraliskt rimlig förklaring. Att skjuta raketer in i Israel är begripligt med tanke på otaliga övergrepp under den långa ockupationen. Att ge sina tonårsbarn stulna iPads som är självklara för svenska biståndsarbetares barn har sin rot i fattigdom och ofattbara inkomstskillnader. Även en genomtänkt livsstil i ett välfärdsland kan ha onda konsekvenser, men jag rår inte för att jag är född här. Det är en orimlig tanke att moraliskt goda handlingar bara är möjliga för ekonomiskt välbeställda västerlänningar.
Jordbävningar och andra katastrofer i naturen åstadkommer lika mycket ont som mänsklig ondska. Kärnkraft innebär en kalkylerbar risk för onda konsekvenser, men först i framtiden. Den inföll dock i samband med Fukushima-katastrofen. Intressant nog ledde det till att Tyskland stoppade kärnkraftsepoken, inte som ett ställningstagande till ondskans moraliska problem, kombinationen av naturlig slump och riskfylld teknik, utan för att lösa en polariserande inrikes kontrovers.
Förmågan att göra onda handlingar tycks vara en universell mänsklig egenskap, men förstärks av yttre orsaker. Är det för enkelt att tänka så? Unga män blir frivilligt jihadister, sällan unga kvinnor. Att beväpna poliser och allmänhet i USA leder till dödsskjutningar, det är för lätt att bränna av några skott. Sådant bär ett demokratiskt samhälle, både män och kvinnor ansvar för. Exemplet manliga jihadister får en särskild relief av det vi läser om i tidningarna, när en stor del av Europas manliga ungdom sjungande och dansande gick ut i 1:a världskriget, blomstersmyckade av unga kvinnor. Fortfarande gäller att de flesta morden begås av män. Finns ett manligt tuppkamssyndrom, ibland uppmuntrat av kvinnor, dvs en biologisk förklaring?
Vilken är slutsatsen? Världen flödar över av onda handlingar, vi ser dem dagligen på nätet och i TV. Människors förmåga att vara onda tycks utlösas av faktorer som har med fattigdom, avsaknad av demokrati, brist på familjeband eller kanske biologi att göra. Ingen av oss kan svära sig fri. Att göra det goda är en aktiv handling, som kräver ett ställningstagande, en insikt, ett ansvar – kanske en fri vilja. Hur befrias människor så att de kan balansera sin egoism och tryckande yttre faktorer med en strävan att göra det goda? Att göra mot andra bara det som man vill att de skall göra mot mig? Hur ska den insikten förvandlas från tom välmenande retorik till alla människors djupast kända önskan? På jorden, just nu och i alla tider intill tidens slut?