2/1 2016 av Benny Fhager

Malcolm Carlsson, min farfar emigrerade till USA 1916. Fjällbacka i norra Bohuslän var en plats där han inte kunde försörja sin familj, fru och tre barn. Han hade försökt med fraktbåtar, fiske och stenindustri. Men Första världskriget  lade en våt filt över arbetsmarknaden. USA hade också dragit ner kraftigt på invandringsmöjligheterna och det var relativt få svenskar som reste över Atlanten det året.

Det var tänkt att familjen skulle komma över så småningom. Sannolikt fanns inte pengar att resa hela familjen. Farfar hade lite tur och kom igenom Ellis Island för vidarebefordran till Boston i nordöstra USA.

Malcolm slog sej ned i North End. Där var en hård miljö med ett antal nationaliteter och hög kriminalitet. Successivt kom North End att bli den italienskdominerade delen av Boston med mycket restauranger. Farfar började tidigt att hyra ut rum och var idog och höll sej undan dryckenskap.

Malcolm hade i början brevkontakt med sin familj. Men breven fick rätt snart inga svar. Genom bekanta fick han reda på att hans fru blivit psykiskt sjuk och förts till mentalsjukhus. Barnen hade måst placeras ut i samhället. Han sörjde detta men hade ingen reell möjligt att påverka. Han fortsatte troget att arbeta och expanderade sin rumsuthyrning och sparade pengar.

Farfar hade under 1920-talet fått ihop så pass att han ville starta ett hotell. Han hade också träffat en ung svenska som ville dela hans liv. Han hade sannolikt ingen mer kontakt med Sverige. Halvön Charlestown var en del av Boston. Det låg vackert med utsikt över hamnen och låg också relativt nära Cambridge på andra sidan Charles River där Harvard University låg. Stora delar av Charlestown dominerades av irländska katolska invandrare men inte sydvästra delen där farfar ville slå sej ner. Österut på ön låg ett stort örlogsvarv och en repfabrik. Charlestown var ingen rik bygd men påminde honom om Sverige och Fjällbacka. Malcolm hittade sitt hotell på Main Street nummer 15.

Så förflöt åren. Malcolm och hans nya fru Gerda arbetade och slet med hotellet. Han var händig och reparerade det mesta själv. Huset var byggt av tegel och av bra kvalitet. Malcolm kom speciellt att tycka om studenterna från Harvard som bodde där tidvis. Han insåg tidigt att kunskap och arbete var nyckeln till framgång. I Fjällbacka präglat av schartauanism hade man mest fått läsa bibel, psalmbok och katekes. Farfar tyckte illa om kyrkan som höll ner människan och fostrade till underkastelse.

Samvetet gnagde alltmer hos Malcolm. Vad hade hänt med hans familj i Sverige ? Han pratade med Gerda och förstod att något behövde göras. Efter lite arbete fick han fram adresserna till sina barn. Hans tidigare fru dog ungefär i samma veva, men jag är lite osäker om årtalen. Malcolm skickade pengar till var och en av barnen. Ingen hälsning bara Bank of America på utbetalningen. Det kom väldigt oväntat till min far i Lindome, men han förstod att det måste vara hans far som således kanske var i livet eller hade dött. Snart dök ett brev upp, jag tror det var 1960 och med röda och blå kanter. Farfar skrev och berättade om sitt liv i USA.

Under 1960-talet hade vi regelbunden brevkontakt med farfar. Hans andra barn hade sannolikt på grund av olika orsaker ingen egentlig kontakt. Min far Harry Carlsson var den som förmedlade kontakterna. Farfar intresserade sej för min skolgång och var ett verkligt stöd . Kunskap var världens framtid och det var helst universitetsstudier som gällde.

1967 avled farfar hastigt. Taket på det lilla hotellet behövde ses över. Stark som han var högt upp i åren gick han själv upp på taket. Detta blev för mycket för farfar som dog strax därefter i hjärtinfarkt. Hans fru levde ett antal år ytterligare men blev sjuk i Parkinsons sjukdom och hotellet fick säljas. Hotellet revs på 1970-talet i samband med framdragande av väg på Charlestown.

Jag besökte Boston och Charlestown tillsammans med min yngste son Gustav 2005. Vi gick i farfars fotspår och bodde på halvön. Vi besökte lokala näringsställen och levde oss in i farfars värld. Charlestown är mycket väl bevarat just förutom det område där hotellet låg. Detta var den protestantiska delen av Charlestown. Vi gick i gudstjänsten i den kongregationalistiska kyrkan. Märkligt nog mötte vi skandinaver vid kyrkkaffet. En danska och en norska som bott länge i området. Efter en del samspråk trodde de sej komma ihåg ett litet hotell på Main Street drivet av ett svenskt par. Dessa gick inte i kyrkan men var ordentliga och skötte sitt hotell väl.

Generationer flätas ihop, länder och världsdelar möts. Människor har i alla tider sökt sej över hav och land för att finna bärgning. Farfars öde blev till slut rätt lyckligt och hans levnadsöde är nu delvis nedtecknat.