5/1 2016 av Erik Lundgren

Ämnen: Gott nytt år, heligt, Nyår

Några dagar före jul åker vi taxi genom Uppsala. Det är julglitter i alla skyltfönster, många har tänt sina adventsstjärnor. I det stora polishuset har nästan alla fönster en adventsstake. Chauffören talar lika bra svenska som jag. Förmodligen är han från Kurdistan, liksom många taxiförare i Uppsala.
Vi är lika mycket svenskar, tänker jag och säger med en blick på alla fönsterljusen: Jag tycker om symboliken med ljuset från stjärnan över det nyfödda barnet i krubban när året är som mörkast.
Jag bryr mig inte om det där, säger chauffören med en avvisande gest. För mig är nyårsaftonen helig, den firar jag. Jag tycker att han gör ordet helig banalt, men får hans förklaring. Nyåret firas av alla människor på hela jorden och då är jag med.

Det får mig att tänka att nästan hela mänskligheten förenas i samma handling, när den river av bladet med det förödande årtalet 2015 och ser 2016 kanske med förhoppning om ett gott nytt år. På nyårsdagen hör jag evangelietexten om trädgårdsmästaren som vill gräva och gödsla runt det ofruktsamma fikonträdet ännu ett år.
På väg ur taxin önskar jag, chauffören ett gott nytt år och får ett hoppfullt småleende till svar.