Hot och hopp från världsscenen

16/10 2016 av Anders Wesslund

Ämnen: , , , ,

Studio Ett i P1 (14/10) ställde frågan om det går att jämföra vår tid med 30-talet när rasism och antisemitism blivit mer rumsrent inom delar av offentligheten, både nationellt och internationellt. I samtalet deltog Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg och författaren Göran Rosenberg. Det var ett viktigt samtal där båda från lite olika utgångspunkter sade just detta; det går att jämföra även om tiderna skiljer sig åt, läget är dock lika allvarligt och svårt. Båda var bekymrade, en i liberal vänstertradition, en i socialistisk. Båda ser samma skeende, men betonade olika orsaker. Göran lyfte främst fram auktoritetsstyrda människor, Åsa den tondöva borgerligheten: Det finns en social desperation. Människor ser att klassklyftorna ökar och hur de rika drar iväg men framför allt ser de att det nyliberala borgerliga projektet och borgerligheten är fullständigt tondöv för hur folk har det. ”Man lyssnar inte, man har inga lösningar – där är den stora jämförelsen med 30-talet.” (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/790569?programid=1637)

Dagen före valde FN med acklamation ny generalsekreterare, António Guterres. Han var premiärminister i Portugal 1995-2002, är katolik och har beskrivits som humanist. Stora förhoppningar knyts till hans namn. Kritik har kommit från bla hbtq-rörelsen för hans inställning till homosexualitet och aborträtt. Det återstår att se hur Guterres står i dessa frågor idag.

I dessa Nobeltider är det hoppfullt och glädjande att fredspriset tilldelades Colombias president Juan Manuel Santos, som i september efter mångåriga strider valt och lyckats skapa ett fredsavtal med den största gerillagruppen, Farc. Människorättsorganisationer har framfört berättigad kritik mot Santos, men det är valet om att söka fredlig lösning som belönas. Santos talar också idag i en anda av att vilja försoning. Prissumman kommer att gå till den långvariga konfliktens offer, enligt BBC. (http://www.bbc.com/news/world-latin-america-37603836)

Så var det ju också den stora överraskningen – litteraturpriset till Bob Dylan! Min egen reaktion var just att bli överrumplad – och glad. För den samtid  och den västliga sfär vi lever i vill jag se priset som en fortsatt utmaning till oss förtvivlade, rika medelklassmänniskor som fötts och levt privilegierat. Jag vill själv bevara den anda från Dylan av samtidskritik och försök att vara levande och troende människa när det inte går. Masters of War (http://www.azlyrics.com/lyrics/bobdylan/mastersofwar.html) och mer okända och dubbelbottnade Unbelieveable (http://www.azlyrics.com/lyrics/bobdylan/unbelievable.html) blir texter och låtar som kommer upp för mig ur hans rika sångskatt.