Vardagslivet som motstånd

5/3 2017 av Sten Högberg

Ämnen: , , , ,

 

Marken är både stenig och lerig efter nattens regnskur. Men det har fått markens fröer att börja gro och växa i det halvökenliknande området. Kvastar av gröna växter och gula och röda blommor sticker upp ur marken, men däremellan är jorden röd och kletig och sätter sig fast under skosulorna på mina vandringskängor. Jag är på väg från al-Aqaba by, på norra Västbanken, ut i dess närmaste omgivning till en liten by med två familjer som bedriver fårskötsel. Jag och mina två teamkamrater i Följeslagarprogrammets team i Jordandalen är tillsammans med vår palestinske chaufför på väg att hälsa på hos det gamla paret Ali Nawaja och hans fru Fatima. Följeslagarprogrammet eller Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel består av internationella team som skapar skyddande närvaro.

 

Det är krigen som fört Ali och Fatima hit. De bodde ursprungligen i Susiya, i allra sydligaste delen av Västbanken, söder om Yatta i South Hebron Hills. Där ägde de hus. Men möjligheten att återvända dit är stängd. Nu är de en stor familj med barn som bildat familjer. Fatima skrapar ut kolresterna från jordytan vid ingången till deras tält, där en liten kokeld brunnit ut. Förutom den lilla jordytan vid tältöppningen är golvet täckt av presenningar och ovanpå det mattor. Det ser rent och städat ut. Fatima kommer snart med hett sött te och sedan med ett fat med små koppar arabiskt kaffe. En obligatorisk gest av gästfrihet. Ali berättar om livet med fåren och getterna, som har blivit allt hårdare med alla restriktioner. Han berättar om att militären gjort alla betesmarker omkring dem till militärt övningsområde. De kan dyka upp när som helst utan förvarning dag eller natt flera gånger i veckan vissa perioder.
IMG_1193 De skulle skrämma och skingra hjorden om de var ute och betade. De lämnar också odetonerade granater efter sig. Markerna har blivit livsfarliga. Då det inte går att ha fåren på bete tvingas han köpa foder dyrt och utfodra dem i deras övertäckta inhägnader. Vatten till familjerna och fåren hämtas i tankvagnar. Två tankvagnar varje dag för 45 Shekel per tank (cirka 115 kronor). Israel bestämmer över allt vatten och begränsar tilldelningen till byarna.

 

Varför har det blivit så?  Huvudskälen i Alis och Fatimas fall är Israels ockupation av Västbanken 1967. Då infördes ett system av restriktioner för alla palestinska invånare, där det krävs tillstånd för det mesta i livet. Dessa restriktioner gäller inte israeliska bosättare som flyttar in på Västbanken. Osloavtalet på 1990-talet gav nya instrument att sakta omvandla över 60 % av Västbanken till israeliskt ägd  mark. Det kallas C-området och omfattar nästan hela Jordandalen utom Jeriko och breda stråk från i öst-västlig riktning mellan Israel och Jordandalen.

 

Ali och Fatima och deras söner med familjer lever med boskapsskötsel på marker som tillhör C-området. Det betyder att Israel har full kontroll och tillgång till området och hanterar det som statlig mark. Stora delar av C-området ägs av palestinier eller av organisationer. Just den mark som är runt byn al-Aqaba ägs av Katolska kyrkan, men herdar och beduiner har av hävd kunnat använda sådan mark för bete. Ockupationen har gjort att områden runt kyrkans mark där Ali och Fatima lever avsatts till militära skyddsområden och naturskyddsområden med förbud att bruka för bete. Eftersom militären deltar i planen att all mark inom C-området i framtiden ska tillhöra Israel förlägger de många av sina övningar på privatägd mark för att störa och begränsa invånarna maximalt och därmed kanske åstadkomma frivillig emigration i förlängningen. Metoden tycks vara att sakta men obönhörligt göra livet omöjligt för palestinier, så att markerna blir fria att ge till israeliska bosättningar och jordbruk.IMG_1201

 

Men det värsta problemet för Ali och Fatima och deras söners familjer är inte alla extra kostnader för vatten, demoleringar och nyuppbyggnad av tält, utan militärens krigsövningar med skarp ammunition och spränggranater tätt inpå hus och tält och djurinhägnader. På andra ställen kräver de att invånarna i en by måste evakuera husen i en eller flera dagar och anvisar platser långt borta dit de har tillstånd att gå. Då använde militären husen och trädgårdarna för stridsövningar och förstörelse av odlingar och inredning är legio. Just runt beduinbyn håller sig militären flera gånger i veckan och med förkärlek på nätterna. Det som hände familjen i januari i år var att soldaterna gick in i alla tält och väckte barn och vuxna med gevärspiporna. Barnen blev skräckslagna och en av döttrarna behövde de söka vård för. Barnen gömde sig när det föregående teamet av följeslagare kom på besök. De trodde att följeslagarna var soldater. Även då vi kom för några dagar sedan gömde de sig. De äldsta av tre barnbarn till Fatima och Ali kom dock fram till Fatima och såg länge på oss. Till slut kom också den flicka som varit mest rädd.

 

Vi lämnar Ali, Fatima och de tre barnbarnen. De vuxna är helt bestämda på att fortsätta sin tuffa vardag och sitt motstånd mot ockupationen genom att ihärdigt stanna kvar trots allt. Men hur blir det för nästa generation. Vår uppgift är att berätta vad som händer här, vilket pris både palestinier och israeler får betala för den politik Israel för. Det är med västerländskt politiskt stöd det fortgår. Vi kan alla påverka våra politiker till förändring.