2/6 2017 av Helene Egnell
”Defiant kindness” – uttrycket dök upp i berättelserna från Manchester efter attentatet. Det var så de ville beskriva all den omsorg människor där – liksom i Stockholm efter 7 april – visade varandra. De erbjöd skjuts, öppnade sina hem, bjöd främlingar på mat eller fika. Motstånd genom vänlighet, eller trotsig vänlighet kan vi översätta det till.
Trotsig vänlighet – jag tror fler och fler tänker att det är rätt sätt att stå emot hat och våld. Ett annat exempel är Facebookgruppen #jagärhär som nu har 70 000 medlemmar som går in i olika kommentarstrådar för att försöka skapa en bra samtalston. Det handlar inte bara om att komma med fakta och motargument mot rasister och hatare, utan att göra det med vänlighet, och skriva positiva kommentarer. Och det fungerar. Själv kommer jag ofta in ganska sent i olika aktioner, och kan då se hur trådarna helt domineras av vänliga, positiva kommentarer, och hur hatarna bemöts vänligt men bestämt.
En musikvideo med anti-terrorbudskap inför Ramadan som lagts upp på YouTube av det kuwaitiska telecombolaget Zain, ”Worship your God with love, not terror” innehåller rader som ”let’s bomb violence with mercy”. Bomba våldet med barmhärtighet, bomba hatet med kärlek, bomba extremismen för ett bättre liv.
Det är så mycket som gör en arg i dessa dagar, det är lätt att dras med när samtalsklimatet förråas, att finna tillfredsställelse i att förlöjliga dem som inte tycker som en själv. Vänlighet låter inte så kraftfullt. Men kanske är det bästa motståndet att visa vänlighet i vardagen lika väl som i kommentarsfälten, och att göra det just varje dag, inte bara som en reaktion på en dramatisk händelse. Att odla den trotsiga vänligheten som livsstil, helt enkelt.
För, som det står i Ordspråksboken 16:24: ”Vänliga ord är som honung – smakar sött och gör kroppen frisk”. Kanske hela samhällskroppen?
Kommentera gärna texten på förbundets Facebooksida: www.facebook.com/KristenHumanism/