Vem räknas i sommar?

26/6 2017 av Anders Wesslund

Ämnen: , , , ,

Vem räknas i Sommar?, frågar Mattias Håkansson i en krönika. Det gäller alltså P1:s traditionstyngda program. Håkansson gick igenom de senaste tio årens Sommarpratare – av 574 namn fann han knappt tio personer vars vardag liknade hans. Från de 30 vanligaste yrkena kom knappt tio personer, sex av dem lärare varav de flesta varit lyssnarnas val. Mattias själv är transportarbetare. Det är en anmärkningsvärd underrepresentation av arbetarklassen, dock inget ovanligt. Både i radio och eller TV:s public service-kanaler har studier visat på frånvaron av människor ur denna majoritet av befolkningen som aktiva och framträdande i sin egen person. Mattias har respekt för att inte vem som helst har förmågan att berätta och uttrycka sig i radiomediet. Men vad säger att en bankdirektör har den? frågar han retoriskt.  Vad gör det med ett land när stora delar av dess befolknings erfarenheter inte representeras, undrar jag. Vi pratade om det runt köksbordet idag. En annan iakttagelse från en av sönerna var att de som får utrymmet mycket sällan har något annat än sitt jag att framhålla – sällan knyts den personliga erfarenheten till en allmän reflektion eller analys kring något gemensamt. Man är sitt eget varumärke och det blir självupptaget. Jag reflekterar vidare – är detta ett fenomen som avspeglar tidsandan?  Krönikan finns här.

 

*

 

Idag kommer två glädjande nyheter. Den ena är att Johan Gustafsson, svensken som kidnappades i Mali 2011, har blivit frisläppt och återförenats med sina kära i Sverige. Den andra är att statsminister Stefan Löfven på ”affärsresa” i Kina också tagit upp frågan med president Xi Jinping om den svenska medborgaren Gui Minhai som sitter fängslad i Kina. Bokförläggaren Minhai försvann i Thailand för över 600 dagar sedan och dök upp i kinesiskt förvar, misstänkt för ett brott i samband med en dödsolycka 2003. Det råder i princip konsensus kring att gripandet i själva verket handlar om politiska frågor – Gui Minhai gav ut flera böcker som betraktades som regimkritiska, skriver svt.se. Att både gynna näringslivet och hävda mänskliga rättigheter på samma gång är inte enkelt. Hoppas Löfvén klarar det bättre än vid besöket i Saudiarabien förra året. (Amnesty press 2/2017 är ett temanummer om Kina; amnestypress.se)

 

Ännu en nyhet är att regeringen och Alliansen kommit överens om regler om den svenska vapenexporten. Nu skall restriktioner införas om länders demokratiska status är tveksam. Men många tvivlar. Så här uttrycker sig Ekots inrikespolitiske kommentator Tomas Ramberg: ”Alla svenska regeringar som kan komma ifråga inom överskådlig tid kommer att ledas av partier som sätter exportindustrins intressen högt. Partier som i regeringsställning är så måna om goda politiska och affärsmässiga förbindelser att de inte ens vill kalla diktaturer för diktaturer…/…Nu står Moderaterna och Miljöpartiet alltså bakom samma lagförslag i en fråga där de traditionellt stått mycket långt ifrån varandra. Den breda enigheten är i sig ett tecken på att den nya lagen inte är något hot mot svensk vapenexport.”

 

Det slår mig, att jag känner sådan respekt för människor som vågar sina liv för sina och andras mänskliga rättigheter. Att de höjer sina röster, talar med vetskapen om priset. Jag känner samma respekt och tacksamhet för människor i vår del av världen som kämpar för dem som saknar röst, som saknar makt. Som uppmärksammar oss på konsekvenserna av makthavarnas aktioner. Nu senast tänker jag på Svenska freds ordförande Agnes Hellström som i Studio ett satte ord på vad det handlar om med vapenexport till diktaturer:  ”Jag tycker att den största oro vi borde känna som ett land som verkligen kämpar för mänskliga rättigheter och demokratiska krafter, att vi exporterar och förser dom diktaturerna med vapen”.

 

 

*

 

Till sist vill jag för omväxlings skull hålla med ”folkvettsexperten” Magdalena Ribbing: Det är tramsigt med att niandet återkommit i butiker, nu 50 år efter ”du-reformen”, den kanske mest genomgripande reform vi haft i landet gällande demokrati och mellanmänskliga relationer. Kan det få bli en sommar där alla räknas – och där vi är du och jag med varandra?