25/2 2018 av Erik Lundgren

Ämnen: antisemitism, Lars Vilks, Luther, Niklas Orrenius, nynazism, Uppsala domkyrkas judessugga

DN-journalisten Niklas Orrenius har i en nylig bok (Skotten i Köpenhamn) diskuterat konstens frihet, även när den sårar religiösa känslor. Konstnären Lars Vilks rondellhundar upprörde många muslimer. Inte oväntat har hans verk fått stöd av rasistiska krafter med rötter i nynazismen. Bildstormare har funnits i kyrkan sedan 700-talet, som vänt sig mot kulturella uttryck, som inte stämt med tron. I Uppsala domkyrka togs helgonbilder bort vid reformationen av teologiska skäl. Andra bildstormare har förstört religiösa symboler utan att motivera det med yttrandefrihet, även om det i praktiken innebar en inskränkning i en fundamental mänsklig rättighet. Hit hör franska revolutionens förstörelse av kyrkliga symboler eller talibanernas sprängning av Buddha-statyer i Afghanistan för några år sedan och varför inte prästers och kyrkans ingrepp mot samiska trolltrummor och samisk jojk.

I Uppsala domkyrka ses på en pelare nära högaltaret en bild av en sugga omgiven av karikerade judar med spetsmössor och kroknäsor. I en finstilt skylt tar biskoparna avstånd från medeltida antisemitism. I en tid när främlingshat med rasistiska förtecken ökar bland annat i sociala medier skulle jag önska att man tog bort judesuggan, som lär ha en förlaga i Wittenberg. Bilder av judesuggor fick en massiv spridning genom boktryckarkonsten och bidrog till antisemitismen, naturligtvis inte genom ett religiöst eller konstnärligt värde. Luthers inställning till judar är väl känd. Han menade att rabbiner tog tag i grissvansen och såg Talmud i grisens anus.. Om Uppsalas judesugga

har ett antikvariskt värde kunde den väl förpassas till domkyrkomuseet. Om det resulterar att vår tid lämnar efter sig ett hål i pelaren, så kunde det symbolisera tomheten efter de sex miljoner som förintades i den antisemitiska kultur som nazismen anknöt till. Men jag har svårt att se att avlägsnandet av ett antisemitiskt verk skulle vara ett ingrepp i yttrandefriheten. Även antisemiter har givetvis rätt att yttra sig, men skall ett antisemitiskt medeltida kulturuttryck ha sin plats nära högaltaret i Uppsala domkyrka, som ibland kallas rikshelgedomen?