5/3 2018 av Sten Högberg

Ämnen: humanistisk värdegrund, judisk kristen muslimsk tro, migrationspolitik, Välfärd

Dagens politiska landskap svämmar över av försök att övertrumfa varandra i löften om en framtida välfärd, som tänks utradera alla de skavanker och desarmera alla minor som nutidens samhälle och värld producerar. Som om vi i vårt land skulle kunna skapa en egen välfungerande ankdamm om skogen och marken runt omkring stod i lågor.

Vår välfärd är en funktion av välfärden hos alla våra grannar nära och långt borta. En del av vår välfärd är vårt förhållningssätt till våra vänner och medspelare, men också våra presumtiva motståndare eller fiender. Det är lätt att få för sig att välfärden är något som produceras genom politiska beslut och fördelning av skattepengar. När det gäller hårdvara och institutioner är det säkert sant, men om inte en humanistisk värdegrund och etiska förhållningssätt får plats när det ska trängas med ekonomism och auktoritära ledarskapsteorier, blir resultatet närmast en dekonstruktion av välfärden.  Är vår attityd välsignande eller förbannande? Präglas vår omvärldsanalys av tillförsikten att kunna bjuda på något eller av rädsla för att förlora något? Varför är det så lätt att välja förhållningssätt som är destruktiva istället för uppbyggande.

 

De sista årens omsvängning från en relativt generös migrationspolitik till en nästan fientlig hållning mot inflödet av flyktingar från omvärldens brandkatastrofer larmar om att vår etiska kompass inom politiken är i olag. Att den grundar sig på en fruktan för högerextrem vindkantring inom väljarkåren tycks vara uppenbar. Men det som inte tycks vara uppenbart är att själva omsvängningen är en högerextrem vindkantring även inom det rödgröna blocket. Inte minst visar det sig i trycket som regeringen lägger på Migrationsverket att minska antalet ensamkommande barn som ska få uppehållstillstånd genom halvdana åldersuppräkningar och stoppa deras möjlighet att få hit sina föräldrar och syskon. Det behövs inte så mycket tankearbete för att inse att det är en politik som mer driver många ensamkommande mot en integration inom kriminaliteten än inom välfärden

 

Vad jag tror det handlar om är att behålla eller erövra politisk makt inom en elit som nedvärderar de djupt rotade värderingar som döljer sig i stora delar av vår befolkning; värderingar som gästfrihet, generositet, tillit och omsorg om andra, värderingar som i grunden bygger demokrati och jämlikhet. När dessa värderingar har frikopplats från sitt kristet religiösa ursprung och sekulariserats blir de som båtar på drift. De kan fortsätta fungera som omedvetna generatorer av handling i givna lägen, men blir svåra att försvara då de ifrågasätts av rationella vetenskapliga teorier eller ekonomiska och politiska vindar. Därmed försvinner de successivt över generationsskiftena.

 

Det värdekluster jag nämnde ovan är djupt grundat inom judisk, kristen och muslimsk tro men inte längre lika synlig på grund av alla maktstrider mellan konfessioner, tolkningar och nationalistisk isolationism. I Sverige uttrycks de främst genom kristendomens långa historia. De kristna i vårt land och över världen som fångat universaliteten i Jesus´ tolkning av judendomens centrala budskap, har inga svårigheter att möta judar och muslimer i dialog. Sanningarna känns igen. Gästfrihet, generositet, tillit och omsorg om den andre är viktiga relationella hörnstenar i vilken religion som helst som inte girigt försöker sig på att bygga och erövra makt. Den fattiga och maktlösa människan har störst förståelse för dessa värden. Den som lever i en krets där dessa värden efterlevs lever i en välfärd som inte kan värderas i pengar och makt. Det är de goda relationerna till omgivningen som bygger välfärd.

 

Välfärd är välsignelsen mål. Den latinska pilgrimshälsningen Pax et bonum, önskar fred och ett gott liv åt den som får den välsignande hälsningen. Den som uttalar hälsningen är själv garant för att freden och välfärden för den andre blir så god som möjligt, vad på hen ankommer. Man kan faktiskt koka ner hela den kristna missionsbefallningen till att förmedla denna välsignelse till alla folk och stå som garant för den utifrån den makt som blivit en given.

Frågan om synd och skuld som blivit så central i västerländsk kristendom är egentligen bara begrepp som förklarar vad som hindrar en människa i hennes universella uppdrag. Hinder som behöver röjas undan för att livsuppdraget ska bli helt och verksamt.

 

Varje människa som hört kallelsen från Abraham att förmedla vidare den välsignelse man erfarit från Gud och människa är sänd som gåva till människorna i hennes omgivning.

Kraften att hantera hinder och motstånd som fruktan och vrede finns i varje människas öppna gudsrelation dygnet runt och i viljan till samarbete och dialog.