På väg

10/6 2018 av Lars Söderholm

Ämnen: , , ,

Sedan några år tillhör jag en grupp som läser religiösa texter. Både kristna texter och texter från andra religioner. Det är berikande att läsa dessa texter och samtala kring dem.

För närvarande läser vi Tao Te Ching i svensk översättning av Stefan Stenudd.

Tao, vägen.

Den Tao som kan beträdas
är inte den eviga Tao
Det namn som kan nämnas är inte det eviga namnet

Inledningsorden fångar direkt att det som är textens föremål inte kan fångas och inte är ett föremål. Ord räcker inte.

Stenudd nämner att Tao också kan uppfattas som ett verb.

Det finns en intressant bok av språkvetaren Ola Wikander med den tänkvärda titeln Gud är ett verb. Tankar om Gamla Testamentets och dess idéhistoria. Wikander är doktor i Gamla Testamentets exegetik och lärare i klassisk hebreiska, expert på semitiska språk. Han tränger in i det tänkande som utgör den hebreiska bibelns formuleringsverktyg.

Må din väg gå dig till mötes (May the road rise up to meet you). Den irländska bön som Per Harling så fint tolkar. Här är vägen verb, vägen person – och inte person…

Stenudd skriver också att Vägen är den obegripliga självklarheten.

En mycket pregnant formulering värd att dröja i. En paradox.

Den påminner mig om fysikern Eugene P. Wigners djupa fråga: hur kommer det sig att matematiken är så oerhört effektiv i våra försök att förstå naturen? Eller Albert Einsteins Det obegripligaste med universum är att det är så begripligt.

Jag tror det ligger i sakens natur att det handlar om något som inte går att fokusera. Något så nära att det inte går att fokusera på det. Ställs skärpan in, försvinner det. Men även begreppet nära blir missbrukat när man använder det så här.

Språket är primärt utformat i umgänget med ting i vardagen, med andra människor, med djur… De ord vi använder om verklighetens grund är ofta just ord hämtade från vardagen. Och de ger antydningar, men grunden går inte att tala om i samma mening som objekt, den är inte ett objekt.

Varje formulering måste överkorsas. Det som skrivs kan bara skrivas i sanden och sedan försvinna.

Men något av detta gäller också i ett samtal. Ett gott samtal har en skärpa men också ett mått av otydlighet. Utan den otydligheten finns inget rum för det oväntade som alltid är en del av ett verkligt levande samtal.

Vägen.

Bibelns föreställningar är primärt i termer av jag och du.

Läsningen av andra religioners texter ger också ger en djupare förståelse för den egna religiösa traditionen.