20/7 2018 av Erik Lundgren
Den heta sommaren 2018 kom att domineras av VM-fotbollen. Även vi som är måttligt intresserade kunde inte undvika att dras in. Det var slående att det segrande franska laget hade så många spelare med afrikanskt ursprung. Frankrike har ett kolonialt förflutet, och har än idag kolonier. I VM deltar nationslag och man kan notera att politiska röster som är nationalister gjorde sig hörda i vårt land, när Sverige vann matcher. När Frankrike hyllade sina nationella hjältar framför Triumfbågen belyst med franska flaggans färger, var det som en ironisk kommentar att se att de multietniska lagmedlemmarna naturligt hörde hemma i laget.
I vår sommarkyrka berättade en entusiask frivilligarbetare om insamling av fotbollar och fotbollsskor till flyktingbarn. Vi blev alla berörda av den glädje bollar och skor hade berett. Hör den berättelsen hemma i en gudstjänst tänkte jag först. Två av mina barnbarn skall strax konfirmeras efter en lägervistelse som betytt mycket för dem. Traditionen bjuder att man ger konfirmander presenter. Efter en del grubblande kom vi fram till att svenska ungdomar i det trygga Sverige kan kanske glädjas åt psalmböcker. Fotbollsskor och armband får bli en annan gång.
Vår sommarpräst sa att i kyrkans uppdrag ingår både diakoni och liturgi. Kanske det betyder både fotbollsskor och psalmböcker.