23/9 2018 av Sten Högberg
Vi har under valrörelsen främst från nationalistiska partier hört hur viktigt det är med specifikt svenska värderingar. Frågan har diskuterats på längden och tvären utan att någon lyckats identifiera annat än ett urval av beteende eller sedvänjor. Det som kommit närmast vad jag ser som värdegrunder klassas gärna av motståndare som politisk skumma värden som ska motarbetas och helst utraderas. Exempel på det är tron på mångfald eller mänskliga rättigheter. Dessa och liknande universella värden tycks stå i motsats till något som vissa vill förstå som svenska nationalistiska värden eller svenskhet. Jag anar försök att genom politiskt korrekta begrepp rama in en etnisk svenskhet som går tillbaka på förbjudet nationalsocialistiska, idag översatt till nationaldemokratiska värden. Jag förstår detta begrepp som att demokrati bara kan utövas inom en etniskt definierad kultursfär eller nation där alla förväntas förstå varandras koder. Den politiska konsekvensen av sådana värderingar kan vara farliga. Experiment på den linjen i europeisk, afrikansk och asiatisk historia är fruktansvärda när det leder till ytterligheter som etnisk rensning.
Varför har detta uppstått i Sverige? Ledande sverigedemokrater har ibland försökt hävda att man är värdekonservativa och vill försvara gamla kristna värden, vilka man ställt i motsats till den mångkultur man menar ha översvämmat landet genom invandring. Det leder fram till frågan vad som är kristna värden.
Från min horisont är det kristendomen som under tusen år i Sverige som successivt har förändrat svenskarnas herrefolksmentalitet från vikingatid till nutid. Inte så att den försvunnit, men att den förändrats. Jag tror inte att det är den maktbärande kristna kyrkan som är orsaken till förändringen, utan den folkliga uttolkningen av kristendomens centrala grundvärden. Svenskar är fortfarande bärare av en dold herrefolksmentalitet som jag tror landets nationalister vill återuppväcka. Vi tycker gärna illa om andra herrefolk eller människor som beter sig som herrar när vi ser dem som gäster i landet. Herrefolk tycker om andra folk så länge de underordnar sig herrefolkets sedvänjor och oskrivna lagar. Den delen av herrefolksmentaliteten har vi behållit trots tusen år av kristna mognadsprocesser.
Om vi sorterar bort kristna sedvänjor och kulturformer och kokar ner kristendoomen till några grundläggande kärnvärden så vill jag använda tre kärnord som härbärgerar dessa: kärlek, rättfärdighet och delande. Dessa kärnvärden är kristendomen inte ensam om. De går att hitta i flera andra religioner men varje religion har en maktöverbyggnad som inte präglas nämnvärt av dessa tre begrepp. Bland religionens folkliga utövare på individnivå kan man finna att dessa begrepp är vägledande och livsbejakande, i den mån människor självständigt har fått chans att ta del av urkunderna. En auktoritär vägledning och traditionsöverföring skapar en typ av värdemönster medan den individuella uttolkningen skapar andra värdemönster, inte alltid erkända av dem som vill styra uttolkningen.
Herrefolksmentaliteten i Sverige har bekräftats och stöttats av auktoritär katolsk och luthersk kristendomstolkning i maktens tjänst, men underminerats av folkliga uttolkningar som bekräftat den maktlösa befolkningens egenmakt. Jag tror att det är nämnda tre kristna grundvärden som ligger bakom de sista två århundradenas avgränsningar mot maktmonopol som inom kyrkan kallas frikyrkorörelse och inom stat och samhälle kallas sekularisering. Benägenhet att sortera ut kollektiva sedvänjor till fördel för de grundvärden en individ kan bära självständigt. Subkulturer som stöttar en sådan utveckling finns idag inom alla kyrkor men motarbetas gärna av maktsökande grupperingar
Det är här de kristna grundvärdena kommer in. De är en av flera faktorer bakom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, mycket av vår juridiska rättspraxis, vår syn på gästfrihet, vår syn på samhällets ansvar för välfärd och ansvar för samhällets svagaste, oavsett etnisk, religiös eller politisk tillhörighet. De finns i bakgrunden när människor över hela landet gör privata uppoffringar för att lokalt hjälpa flyktingar in i den svenska kulturen. Det öppna hjärtats politik kolliderar gärn med ekonomiska och politiska
Det kristna kärleksbegreppet består av Eros – fysisk kärlek, Filos – vänskap och kärlek mellan personer av samma eller olika kön. Agape – den utgivande kärlek som inte söker sitt. Agape är den mest radikalt kristna delen av kärleksbegreppet som ligger bakom kärleken till den andre, till främligen och till fienden som förföljer dig. Det är en av grunderna till försoningsrörelser som ligger bakom många fredsöverenskommelser mellan krigsskadade folk.
Det kristna rättfärdighetsbegreppet handlar inte främst om rättvisa. Rättvisa är ett juridiskt begrepp som har med dom och bedömning av handlingar, att göra. Rättfärdighet kan uttolkas som att ha beredskap att göra rätt och ställa till rätta. Motsatsen är orättfärdig – alltså att man handlar i egennytta utan att ta hänsyn till om man utnyttjar, kränker eller krossar andras livsmöjligheter. Rättfärdighet utgår från att ingen alltid kan handla rätt utifrån motpartens syn, men att alla kan erkänna fel och ställa till rätta. Det har bäring på tilltro till fredsförhandlingar och fackliga förhandlingar och affärsöverenskommelser byggda på tillit mellan parterna.
Det kristna delandebegreppet handlar om att vara beredd att dela med sig av sina resurser till andra som behöver dem bättre. Delandet syftar till att en utjämning ska ske mellan resursstarka och resurssvaga eller mellan resurssvaga och ännu mer resurssvaga. Det syftar inte till godhet från den resursstarkes sida. Det har bäring på jämlikhetsdebatten i samhället mellan kön, etnicitet eller sexuell läggning.
Dessa tre begrepp genererar värden så länge de är inympade i den kristna vinstocken genom troende människor och att dessa människor står upp för dessa värden i det offentliga rummet och därmed inspirerar andra. De riskerar däremot att försvinna om nya generationer sorterar bort den kristna gudstron till förmån för konkurrerande filosofiska och politiska idéer.