6/10 2018 av Erik Lundgren
I valrörelsen, som nu känns avlägsen, blev böneutrop aktuella, och över blockgränsen tycktes det föreligga enighet att inte acceptera det som kallades konfessionella inslag i den obligatoriska skolan. I en valdebatt med snabba replikskiften hinner man inte definiera ord. Är separata simbassänger för flickor och pojkar och läsning av välsignelsen vid morgonsamlingen konfessionella inslag? Vårt land har ratificerat Barnkonventionen som hävdar alla barns rätt till att utvecklas och rätt till sin kultur. Religiös trosuppfattning betyder i vanligt språkbruk att hålla satser för sanna, ibland formulerade i en trosbekännelse. Som jag förstår det är tillhörighet till en kyrka eller församling beroende på kulturellt sammanhang. Konfessionella inslag i skolan strider mot barnkonventionen om de innebär inpräntande av trossatser, som inte hör hemma i barnets kultur i hemmet, t ex att tvinga barn från muslimska familjer att lära sig den apostoliska trosbekännelsen. .
Men religiös tro rymmer också något som går utöver att försanthållande av vissa satser. Jag tänker på sådant som bön, gemenskap i liturgiska handlingar, viljan att göra det goda. Begreppet andlighet har studerats av både psykologer och genetiker ock anger något som är djupt biologiskt förankrat i vår art. När vi unisont läser trosbekännelsen, är det uttryck för andlighet eller ett instämmande i trossatser? Förmodligen både ock.
Barnkonventionen värnar om barns utveckling. Jag menar att barns andliga utveckling måste ha plats i skolan, det är inte samma sak som att påtvinga barn trossatser.