11/1 2019 av Sten Högberg

Ämnen: artificiell makt, gästfrihet, makt, naturlig makt

Sedan min resa till Israel och Palestina 2017 som följeslagare i Kyrkornas Världsråds program för att stödja utsatta människor i Israel-Palestina-konflikten, har jag funderat mycket över gästfrihet och dess förhållande till makt.

     Gästfrihet är för de flesta av oss ett vardagsbegrepp som i värsta fall skapar skuldkänslor över att vi inte gör tillräckligt för våra utsatta flyktingar i förhållande till våra egna ideal, och i bästa fall är något vi älskar att utöva som ett sätt att berika oss själva i mötet och umgänge med andra människor. I de flesta fall handlar det om umgänge med släkt vänner och bekanta.

     Det jag fördjupat mig i är den första varianten – gästfrihet gentemot främlingar av annan kultur än vår egen. Det finns många i vårt land som utövar det med den positiva känsla som jag beskriver i det andra exemplet. Jag tror inte att man älskar att vara god mot andra, utan man älskar att möta och inspireras av främmande människor med helt andra uttryck och värderingar.

Att vara gästfri utifrån självbilden att man är god är en fråga om utövande av makt i första hand. Inte artificiell makt, men naturlig makt*, där vi förväntar oss positiv bekräftelse från dem vi är gästfria mot. Skillnaden mellan gästfrihet för godhets skull och gästfrihet av egenintresse handlar om vilket fokus man har. Skillnaden avgör hur man hanterar en konflikt med sin gäst, eller hur man hanterar avsaknaden av tacksamhet eller positiv bekräftelse, vilket är centralt då man handlar av godhet.

     Jag tror att den som är gästfri av egenintresse i form av intresse för den annorlunda människan och intresse av att få del av den andres livserfarenheter, är mer robust i situationer där gästen blir frustrerad över den annorlunda värld hen hamnat i på gott och ont.

Frågeställningen har fört mig in i frågan om makt i kristen tradition. En gammal teologisk ståndpunkt med rötter i Nya Testamentet med bäring på Paulus främst, är tanken att all makt kommer från Gud. Det uttrycks som en förklaring till varför man som kristen måste lyda kungen eller kejsaren även om han är orättfärdig. Han har fått sin makt av Gud och den Gud har gett makt måste man lyda. Enda undantaget är kejsarens krav om tillbedjan. Lyder man en kunglig uppmaning att tillbedja kungen istället för Gud, har man brutit löftena mot Gud.

     Det är nog klart för de flesta att personer i en gästfrihetssituation lever i en naturlig hierarki där värden är överordnad och gästen underordnad. I de flesta kulturer vi känner finns gästfrihetstraditioner där dessa två roller balanseras med mycket delikata traditioner och värdemönster för att ingen part ska bli förorättad och därmed en värdefull vänskap för framtiden ska gå förlorad.

     Jag har alltid känt en avsmak mot dylik teologi. Den främjar en hierarkisk maktlinje uppifrån och ner. Den ligger till grund för ett patriarkalt system där den som står högst i den pyramid man befinner sig i alltid måste åtlydas. Fadern i familjen eller den som ersätter honom, ledaren i klanen, ledaren för organisationen, chefen i företaget o.s.v. De flesta av dessa maktmönster är artificiellt uppbyggda, både i informella och formella sammanhang.

    Den makt som byggs genom att människor har förtroendefulla relationer till och förväntar sig auktoritativ vägledning av är naturlig makt. Exempel på det är maktrelationen mellan barn och deras föräldrar i en funktionell familj med kärleksfulla relationer. Den kan uppstå även i informella grupper och i formella ledarroller i företag och institutioner om aktuell chef aktivt bygger upp sådant förtroende. Det sker inte automatiskt i formella maktpositioner.

     Den makt som bygger på formella disciplinregler, hot, manipulation, t ex härskartekniker, eller aktivt våld är artificiell, i betydelsen konstruerad och utövad av makthavaren i syfte att ha kontroll.

Med de här två begreppen vill jag omtolka mönstret i tesen att all makt utgår från Gud. Jag är enig med en sådan tes, men utifrån Jesus undervisning och förhållningssätt till samhällets mest utsatt, vill jag vända på ordningen, även om det också kan vända sig i magen hos en del trossyskon.

     Det är ur kristen synpunkt fullt möjligt att se att Gud ger en egenmakt till varje människa eller kanske till och med varje levande varelse i skapelsen. Det är ingen makt som skyddar individen från övervåld, men det är en makt att dela med andra och en makt att ge vidare till den man har förtroende för. Men det är också en makt som kan stjälas av den som utnyttjar artificiella maktredskap. Även den makt som stjäls från människorna i ett land, och utnyttjas av dess kung eller ledare är av Gud, men utövandet av den ger ingen välsignelse om den är orättfärdig. Det gör att människor som enas kan välta en sådan makt över ända om de vågar stå ut med det våld som utlöses när de drar undan sin lydnad.

     Att i alla lägen underordna sig den som utvecklar störst hot med hög verkningsgrad, innebär att man tillåter en dränering av den egenmakt man fått. Man lämnar över den till någon man inte vill ledas av.

     Samtidigt förväntas vi ha respekt för verkningsfulla hot som kan innebära en katastrof för många fler än mig själv. Jesus bergspredikan ger anvisningar till galiléerna hur de ska möta romerska soldater som har rätt att rekvirera handräckning av befolkningen, och som har laglig rätt att utdela ett disciplinerande slag i ansiktet. Råden är inte syftande till att man ska slippa bli slagen eller förolämpad eller ens lemlästad, utan till att stärka självkänslan och egenmakten som annars riskerar att dräneras, Genom att på ett praktiskt sätt välsigna maktutövaren och erbjuda honom mer än vad lagen kräver återfår hen den självrespekt som minskar risken att man förbannar och kanske minskar risken att hela byn bränns ner som hämnd.

     Makt kan se ut på många sätt. Den makt Jesus tycks eftersträva att hans följare ska utöva är den välsignande makten, vilket pris den än har.  Den välsignande makten byggs sakta genom kärleksfulla nätverk som byggs ut genom att ge gästfrihet och välsigna sina gäster och genom att vara gäst och i det välsigna sina värdar.

     En innebörd i att välsigna är att signera välgång med undertexten att stå till förfogande för att det ska bli verkligt efter måttet av sin förmåga. Det är också innebörden i att välsigna Gud. Jag bjuder på min egenmakt

     När jag som pastor förmedlar Guds välsignelse, förmedlar jag både Guds och min egenmakt till dem som tar emot den. Min är alltid begränsad till mina fysiska och mentala resurser, men Guds egenmakt är bara begränsad av mottagarens lyhördhet för vad den makt man tilldelas ska användas till.

     Det kan tyckas vara krävande att ha en sådan maktpåliggande inställning, Men inte alls. Välsignelsen är en gåva som jag får för intet och förmedlas utan krav på resultat. Det enda som ankommer på mig är att se till att jag inte kränker eller förbannar den som söker mitt stöd och därmed överlämnar en del av sin egenmakt till mig att förvalta på bästa sätt. Det är däremot den tuffa utmaningen Gud satt varje följare i.   

*Begreppen artificiell och naturlig makt har jag hämtat från de amerikanska psykosociala forskarna Edward Beck och Christofer Cowan i deras bok Spiral dynamics.