8/12 2019 av Benny Fhager

Nu i höst har det varit en bitvis intensiv debatt om aktiv dödshjälp. Den erfarna riksdagskvinnan Barbro Westerholm liberalerna vill ha en statlig utredning om dödshjälp. Tankar om utredning av dödshjälp verkar också finnas inom Miljöpartiet och Moderaterna och kanske hos fler.

Två läkare har stått emot varandra i media. Den unga läkaren Kajsa Dovstad, som också är liberal debattör, förespråkar att patienter med livshotande tillstånd skall kunna få dödshjälp. Den erfarne läkaren Gunnar Eckerdal som arbetar med palliativ vård avråder från dödshjälp. En läkare kan aldrig helt säkert avgöra om en patient är dödligt sjuk. Läkarförbundet avråder från dödshjälp av etiska skäl.

Dödshjälp finns i Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Schweiz. Det handlar om dödssjuka patienter som efter noggrann utredning kan hjälpas med en dödande dos läkemedel. I USA finns dödshjälp i staterna Oregon och Washington. Oregonmodellen innebär att två läkare bedömer att en patient är dödssjuk och inte kommer att leva sex månader och önskar att avsluta sitt liv. Läkare skriver sedan ut en dödande dos av ett läkemedel som patienten själv kan använda.

Frågorna om dödshjälp skall hanteras varsamt. Ingen har hela sanningen och motsatta åsikter behöver acceptera att båda parter kan ha en god intention. Jag har arbetat med äldre i många år och även hanterat vård i livets slutskede. Min läkaretiska grundsyn tillåter mej inte att skriva ut eller administrera en dödande dos läkemedel till en patient. En god palliativ (lindrande) vård bör innehålla ett etiskt humanistiskt inslag där vård i livets slutskede dryftas med patienten och anhöriga. Vid en palliativ vård i livets slutskede behöver inte varje möjligt vårdalternativ sättas in om så inte önskas. Dessutom behöver det finns en fullgod palliativ vård med team och hospicemöjlighet. Lugnande medicinering och smärtstillning måste ske på ett grannlaga sätt för att lindra oro och smärta.

En risk med eventuell dödshjälp kan vara att patienter som är ensamma och deprimerade och inte vill vara till besvär, vill få dödshjälp. Jag vill också påtala att vi går in i en period av ekonomiska nedskärningar av sjukvården. God palliativ vård kostar pengar och borde inte skäras ner istället satsas på. Ensamheten är ett stort samhällsproblem. Att i livets slutskede få finnas i ett socialt sammanhang och bli sedd är viktigt. Detta kan i vissa fall ske i hemmet men en professionell vård vid ett hospice kan också behövas.