7/2 2020 av Erik Lundgren
Demokrati, folkvälde, ger bara makt åt folket vid val, en engångshändelse, som resulterar i antal mandat i ett parlament, där majoriteten bestämmer. Ibland tycks detta så självklart att det inte verkar finnas problem. Men opinionsundersökningar med sina osäkerhetsmarginaler tenderar att påverka majoritetens beslut. Den politiska debatten har minst två nivåer, sakfrågor och djupare ideologiska uppfattningar, som i retoriken framhävs som styrande i sakfrågorna. Inte alla sakfrågor har en uppenbar ideologisk valör. Fem eller sju miljoner mer till kommunerna kan vara partiskiljande i kompromissförsök att uppnå majoritet. Få medborgare torde inse den ideologiska färgen i sådana sakfrågeskillnader; två miljarder mer eller mindre till kommunerna får inte engagerade medborgare ut på gatorna.
Nyligen sa statsminister Löfven att Sverige ska begränsa antalet flyktingar till hur många som kan integreras. Den ideologiska uppfattningen som S länge har hävdat gäller alla människors lika värde. Vad händer när man betonar egenskapen antal hos flyktingar? Då försvinner att flyktingar har miserabla liv i flyktingläger, fryser, svälter, har sjukdomar eller krigsskador. Och av sådana skäl har flyktingar asylrätt.
Det finns andra ideologier för vilka antalet är viktigt. Rasism eller nationalism hör hit. Jag är säker på att statsministern inser det, men hans ordval öppnar för partier som har andra ideologier än de som socialdemokratin kämpar för. Och utsagan kräver att integration definieras. Är muslimska flyktingar integrerade om de blir sekulära kristna? Vad betyder flyktingars egna kulturella traditioner för ett integrationsbegrepp som skall bestämma hur många flyktingar Sverige skall ta emot? Genom att undvika att säga vad integration innebär för t ex utbildning och kollektivavtalskopplade arbeten, så öppnas flyktingpolitiken för otäcka politiska beslut.