11/4 2020 av Benny Fhager
Pär Lagerkvists skildring av brottslingen Barabbas, som släpptes fri av Pontius Pilatus istället för Jesus, är en verklig klassiker från 1950. Vi vet väldigt lite om Barabbas, troligen var han en rövare eller möjligen revolutionär mot romarmakten i Palestina. Hans medverkan i passionsdramat är nedtecknad i flera evangelier.
Sveriges Television visade Alf Sjöbergs filmatisering av romanen nu i påskveckan. Pär Lagerkvists bok är en gammal favorit men filmen har jag aldrig sett. Har hört att den fick bitvis tveksamma recensioner på sin tid 1953. Filmen börjar med att Pär Lagerkvist själv berättar om hur Barabbas efter frigivningen dröjer sej kvar i Jerusalem och på avstånd ser korsfästelsen och sedan begravningen av Jesus. Han känner sej märkligt dragen till människorna runt Jesus. Han träffar Petrus med flera av lärjungarna och får höra om kärleken. När Barabbas kommer tillbaka till rövarnästet är han märkligt frånvarande. Han hör liksom inte hemma i rövarvärlden längre men har kvar hämndbegäret och våldsinställningen när han blir pressad.
Efter olika turer hamnar Barabbas i fängelse. Han hamnar i koppargruvorna och får som fångkamrat Sahak som är kristen och försöker själv bli en kristen. Han får en ingravering i sin fångbricka: Christos Iesus. Efter olika turer kommer Sahak och Barabbas till Rom. Man umgås där med de kristna i katakomberna och på olika hemliga ställen i Rom. Sahak och Barabbas kallas till förhör hos den romerske prokuratorn. Sahak står fast vid sin kristna tro men Barabbas säjer att han ingen gud har, men att skulle vilja tro. Barabbas ser sedan på avstånd Sahak korsfästas.
Barabbas fortsätter umgås med de kristna i Rom, fast avvaktande. Rom hamnar i lågor vid den stora branden. Barabbas är förvirrad och deltar i branden. Branden var anlagd av kejsar Nero som skyllde den på de kristna som han fruktade. De kristna tyckte det var märkligt att Barabbas deltagit i branden. Kärlekens väg är inte hämnd och våldsverkan enligt den kristne guden. Men en ledare bland de kristna, sannolikt Petrus, känner igen honom och uppmanar till förlåtelse av Barabbas; vi är alla fulla av fel och brister. Många kristna döms till döden efter branden i Rom däribland Barabbas. Han får gå sist i processionen till avrättningsplatsen. Barabbas hänger på korset längst ut och är den som lever längst. Innan han dör säjer han: Till dig överlämnar jag min själ.
Jag såg Alf Sjöbergs film ensam på kvällen nu i påskveckan. Den rådande Coronapandemin har gjort att man hålls hemmavid. Filmen är som helhet lysande och den förhåller sej nära till Lagerkvists bok. Dock är den lite överlastad och kunde kanske minskats i tid sett i efterhand. Ulf Palme gör en trovärdig tolkning av Barabbas och det finns ett stort antal skådespelare som gör sina roller lysande. Musiken är av tonsättaren Moses Pergament och foto och ljus delvis av Sven Nykvist. Just musiken och ljusspelet känns levande och får en särskild aktualitet för mej i rådande pandemitid med liv och död.