4/10 2020 av Lars Söderholm

Under dessa coronatider förskjuts perspektiven. Näring behöver vi alltid.

För mig betyder nu skogen så mycket mer än den gjort tidigare. Här finns en närvaro. Det är en närvaro jag vill dela och delar. Att få vara en del av skogen.

Också jag har i mig ett träd. Ett träd bland de andra träden. Ett träd bland tallarna, alarna, björkarna, asparna. Ett av träden.

Träden växer alldeles av sig själva.

Hjälp mig att förstå att också jag växer av mig själv, utan att göra något. Också jag är ett träd. Ett träd i tacksamhet.

Bland alla stenar. Bland mossorna och grässtråna, ormbunkar. Bland murkna trädstammar, nerfallna träd, rotvältor.

Här är träd som bävrarna gnagt igenom, fällt. Andra träd som är på väg att gå samma öde till mötes.

Luften i skogen, tystnaden.

Vi andas. Tillsammans.