28/5 2021 av Erik Lundgren
Snart är det över, FHM och regeringen ger oss datum när allt kan bli som det var förut. Vi kan gå i köpcentra, beställa en sen öl på baren, krama våra barnbarn. Vad betyder det att allt blir som vanligt, vill vi att allt blir som förut? Naturligtvis träffa arbetskamrater i fikarummen, sjunga i kören, men finns det också något vi tar med oss? Att vara rädda om det som ger våra liv mening, nu? Men också avstå från det som är gott för just mig, för att inte sprida smitta till sköra människor, eller överbelasta sjukvården.
Vi åker gärna med flyg till sköna platser. Att avstå från det av klimatskäl, kan det ha samma innebörd som att inte gå i grupp in på ICA? Jag önskar att vi tar med oss insikten om stundens bekvämlighet kan ha dåliga konsekvenser.
Dessvärre finns det andra saker som kommer att vara som förut. Fattigdom och ekonomiska orättvisor. Situationen i Myanmar, kriget i Syrien, Israel- Palestinakonflikten, Tigrayprovinsens katastrofsituation. Det får inte bli som förr att vi tittar på Tv-nyheterna med en rysning och sedan drar en lättnadens suck att just vi inte är drabbade. Jag hoppas att pandemin har satt tankespår för gudsrikesvisionen och solidariteten. Det vi gör eller låter bli spelar roll för andra.