Midsommardröm i fattighuset

25/6 2021 av Benny Fhager

Ämnen: , , ,

TV-teatern ger Midsommardröm i fattighuset av Pär Lagerkvist.
1959 eller 1960 fick vi TV i föräldrahemmet i Lindome. Ofta kom gäster på besök för att se på TV, gemenskapen frodades på landsbygden. Jag minns speciellt just denna föreställning om midsommar och ett fattighus. Vi hade just fått vår TV och jag var nio år gammal. Regin var av Bengt Lagerkvist, sonen till Pär Lagerkvist. Handlingen utspelade sig i ett fattighus, i Småland, på 1930 – talet.

Foto: Barbro Fhager

Huvudpersoner var Blind – Jonas och tonårsflickan Cecilia. Där fanns också några äldre medboenden sargade av livet, som Döv – Anna, Den lame och Enok – mördaren. Föreståndarinnan Ellen var sträng med bitter uppsyn.
Det är midsommaraftons kväll. Cecilia besöker Blind – Jonas. Hon är klädd i en småblommig sommar-klänning som Döv – Anna sytt och är glad och uppspelt. Jonas har varit mycket till sjöss och sett mången land, men numera är gungstolen hans sista skepp. Relationerna i livet har Jonas slarvat med. Föreståndarinnan Ellen var ursprungligen hans kärlek och Cecilia är hans barnbarn, utan att han fått veta därom. Enok har smugglat in en liter brännvin till midsommar i fattigstugan, något som strängeligen är förbjudet och också blir avslöjat av föreståndarinnan.
Andra akten i pjäsen är i drömmens värld för Jonas. Under midsommarnatten drömmer han om en annan värld. Han drömmer om att han och Ellen är tillsammans på tronen i glädjens och kärlekens rike. Musiken till pjäsen är av Lillebror Söderlund speciellt folklig vals. Valsens säregna rytmik bränner sej fast i mitt minne.
Sista akten utspelar sig på förmiddagen, midsommardagen, Blind – Jonas sitter och drömmer i sin gungstol som alltid. Det har lagt sig ett lugn över fattigstugan. Cecilia kommer kvittrande in genom fönstret på fattighuset och fyller det med sin glädje.
Pjäsen skrevs 1941 under brinnande världskrig . Pär Lagerkvist var antinazist och ville se ett annat rike än det nazistiska tusenårsriket på  jorden. Han lämnade midsommardramat till Dramatens dåvarande chef Pauline Brunius. Hon svarade: Herr Lagerkvist ni måste förstå att kungliga dramatiska teatern inte kan spela ett verk om ett fattighus. Pjäsen har till denna dag inte spelats på Dramaten.
Äldreomsorg och fattighus var inte fint och hade låg status. Provokativt kan man se att äldre människor ofta inte räknas med eller förminskas, då som nu (ålderism). För boende på fattighus/ålderdomshem kom rösträtten att dröja till 1948. Att bo på ålderdomshem eller särskilt boende som det kallades från 1992 (Ädelreformen) har mestadels haft låg status, för både boende och de som arbetade där.
Dagens äldreomsorg, speciellt vid våra särskilda boenden, var inte tillräckligt rustade för att stå emot coronapandemin 2020, även om en hel del undantag fanns. Vi kommer nu att  få ett samlat äldreomsorgslyft. Pandemins överdödlighet bland äldre kräver satsningar på äldreomsorgen och de flesta politiska partier konkurrerar om att stå bakom satsningen. Vi behöver inte bara drömma om det på midsommarnatten. Men att få en bättre äldrevård och omsorg kommer att ta mycken tid och kraft i anspråk, under många, många  år.