Härska eller samverka? Varför inte både ock?

3/12 2021 av Sten Högberg

Ämnen: , , , , ,

Vi är på väg in i en klimatkris där vi hoppas att teknisk utveckling ska rädda oss. Samtidigt tror vi att vi är på väg ut ur en pandemi för att den tekniska utvecklingen har gett oss ett vaccin som ska rädda oss. Nu tycks det bara återstå problemet med alla vaccinmotståndare, som inte fattar det jag fattar.

Ibland har det florerat röster i klimatdebatten, som hävdar att inget vettigt blir gjort förrän vi får ett auktoritärt styre i världen där någon vis person pekar med hela handen var skåpet ska stå. Då först skulle det kunna bli ordning och reda i klimatkampen. En sådan person växer fram ur vilsna folkhopar som inte orkar med sin vilsenhet utan fäster blicken på närmaste lysande stjärna, som på ett övertygande sätt hävdar att ”Du och alla andra kommer att få en lysande framtid om ni bara följer mina anvisningar. Blind lydnad är vad som krävs!” – Jubel och applåder. ”Äntligen någon som tar bladet från munnen”.

Både under pandemin och i klimatdebatten förekommer både kritik mot och försvar av myndigheter och beslutsfattare. Antingen för att de tvingat på oss felaktiga lösningar eller att de inte beslutat om tillräckligt tvingande lösningar. Byt beslutsfattare!!! Ropen kan skalla genom massmedia och gator och avslöjar att många av oss vill ha någon väldefinierad och tydlig ledarfigur som bestämmer åt oss. För är det ingen som definitivt förbjuder oss att trängas på krogen, tunnelbanan, bussen eller spårvagnen för att inte smitta eller bli smittade, eller bränna olja och bensin i våra bilar och beställa plastprylar från Kina för att stoppa klimatförändringarna, vad har jag då för anledning att avstå från just det?

Vi har ett tydligt härskarideal i vår pannlob, hur demokratiska och jämställda vi än försöker vara. ”Saker och ting ska bli gjorda så som jag är övertygad om att de ska göras. Basta! Allt för många demokratiska riter, där allas meningar ska höras och röster registreras, tar bara tid från den verkliga verkstan.”

Jag vet inte om du känner igen attityden. Jag blir beklämd när jag hör dylikt prat kring hur odugligt FN-systemet är. ”Korrupt, bara snack och ingen verkstad. FN är handlingsförlamat och fixar inte att sätta ner den fot som stoppar alla krig, all terror, alla pandemier, alla utsläpp av koldioxid, alla naturkatastrofer.” Visst raljerar jag en del, men attityden finns där ute i stora mått. Men det avslöjar att många i hemlighet drömmer om en stormakt med militär kapacitet att bli världspolis och världsräddningstjänst – men det måste absolut vara en stormakt som gör som jag tycker. Helt klart inte Kina eller Ryssland, kanske USA om de backar till gamla tider, eller kanske NATO. Det finns ingen hejd på vad vi kan förvänta oss. Men det är nog så att förväntar vi oss stormakter som ska styra så blir det den mest dödliga stormakten med de mest dödliga vapnen som för en kommer att erövra den positionen, tills någon ännu dödligare stormakt sätter sin stövel på den tidigare.

Den härskarmentalitet jag diskuterade i min sista essä i serien Så välj då livet, om hur Gud i skapelseberättelsen ger uppdraget att härska över alla levande varelser. Just det härskandet handlade om något helt annat. Av texten går det att läsa ut att människans universella uppdrag är att ”härska” genom att samverka med alla levande varelser för livets hållbarhet. Det är en typ av herradöme som använder sin makt att stödja freden mellan alla levande varelser. Det betyder att människans makt ska användas till att hålla stånd mot invasiva arter

Bland både växter och djur, som förstör biotoper och habitat och därmed begränsar arternas mångfald och livsmöjligheter. Vårt stora problem är att det är människan själv som är den mest invasiva arten i skapelsen. Det har vi blivit på grund av vår syn på härskaren som någon som har rätt att utöva obegränsad våldsmakt för att styra utvecklingen så att egna privata eller gruppegoistiska intressen står högre än människors och andra levande varelsers liv.

Att samverka är svårt när alla parter strävar efter att få mer ut av kakan än alla andra. Att samverka är att solidariskt ta på sig begränsningar som inskränker friheten, för andra människors skull och andra varelsers skull. Samförståndslösningar, förhandlingar där man ger och tar och sedan i solidaritet står fast vid överenskommelser över tid, det är det vi kallar demokrati. Det är det bästa konfliktlösande system vi hittills har lyckats utveckla, men det står under hård press underifrån, där människor i blind jakt efter snabba resultat, gladeligen lämnar över sin egenmakt till den maktmänniska som lyser upp himlen starkast.

Det vi i samverkan med varandra behöver ta makt över, är vårt fokus på egenintressen, och väga dem öppet mot allmänintressen och minoritetsintressen i våra egna vi-kretsar. Att vi vidgar vårt VI i allt vidare cirklar, från våra kulturella likar och politiska intressesfärer, till främlingar som kommer till vårt land, människor med andra livsåskådningar och religioner, alla levande varelser och Jorden vårt hem. Det är vad den universella kärnan i alla former av religion, inklusive den kristna, förespråkar som Guds vilja. Men det tycks vara det som det provinsiella och kulturella höljet i alla former av religioner, aktivt motarbetar, i ord och handling.

Ett nytt kyrkoår har just gått in. Nu är Kairos – Guds tid. Gör om och gör rätt genom att söka varandra i samförstånd, trots allt motstånd mot tillitsfull samverkan.