Hål i kartan

20/10 2009 av Lars Söderholm

Filmen ”De ofrivilliga” av Ruben Östlund från 2008 har något som verkar besläktat med ”Apan”. I den är händelserna inte alls så dramatiska som de i Apan. Det är fem parallella historier och i var och en av dem en avgörande händelse som skildras. Historierna har inget direkt med varandra att göra och ändå är det som om samma grundsituation belyses från fem olika håll, kastar fem olika skuggor beroende på var belysningen sätts in.

En av historierna handlar om en bussfärd där en av passagerna råkar ha sönder något på bussen. Busschauffören visar kurage. Han stannar bussen och vägrar att köra vidare. Den som är skyldig ska erkänna. Men ingen erkänner och chauffören ger sig inte, bussen blir stående och stående. Kuraget övergår gradvis i vad man uppfattar som rättshaveri från chaufförens sida.

Den utdragna situationen där ingenting är givet är central i filmen. Vem eller vad sätter gränserna mellan mod och rättshaveri? Här blir man som åskådare hängande i luften under en tid som upplevs som kännbart lång. Man kan inte själv avgöra var gränserna går. Det finns ingen färdig tolkning, ingen färdig karta. På ett ungefär är utposterna definierade: kurage och rättshaveri. Men mellan dessa är ett stort och brett fält där man blir svävande i luften. Det känns som om detta är något av filmens kärna.