27/2 2010 av Lars Söderholm

Antingen låter vi naturen växa fritt eller också lägger vi på den vår tanke, en formidé och skapar en slottsträdgård. Så icke i de stora områdena kring de kejserliga palatsen i Kyoto. Intrycket blir ett helt annat. Där går en stor skara människor och arbetar med trädgården. Det intryck jag får är att man iakttar varje träd och försöker förstå vad trädet vill uttrycka, vilken form det strävar mot och så hjälper man trädet lite på traven, renodlar, putsar lite. I stället för att lägga på trädet en form man har i huvudet eller tvinga in det i en färdig skönhetsmall.