26/9 2010 av Sten Högberg

Nu när vi har fått in ett parti i riksdagen med mörka främlingsfientliga rötter, som man med viss framgång försöker hålla fördolda,  blir det allt viktigare för den kristna kyrkan att tydligare erkänna rätten för varje människa att leva och verka i vårt land inom respektfulla ramar. Varje ifrågasättande av enskilda kristnas fullvärdiga plats i kyrkan, förvandlas till samspel med de inhumana värden som är på frammarsch. Den missionsförsamling jag är en del av ska inom några veckor ta ställning till frågan om samkönad vigsel. Det kan tyckas vara en fråga i marginalen numera, men den är en symbol för något mycket mer. Kan en kristen församling sända ut dubbla signaler till en människa och säga – du är välkommen, men vill du gifta dig med den du älskar, så får du gå någon annanstans. Kan man göra det och fortfarande företräda rättfärdighet? Ja, menar en del,  Nej menar jag och en del andra. Tyvärr är det många kristna som skulle säga Ja av socialetiska skäl men som hindras av sina egna Paulustolkningar, byggda på århundraden av sexualfientlig tradition. Jag läser Paulus som en pragmatiker med höga visioner om den kristna människans gränsöverskridande förmåga, men han har ett absolut etos: Ingen människa kan kränka sin egen identitet eller tvingas till det utan att gudsrelationen skadas (synd). Det går igen i alla hans varningar. Alla hans rekommendationer kring sexualitet utgår från att människan är heterosexuell  genom skapelsen. Men när vi inser att även homosexualitet är skapelsegivet, leder samma etos till nya rekommendationer. Den som då tvingar någon att följa en social norm mot hennes identitet kan istället drabbas av Paulus varningar. Läs om Paulus en gång till och du får nya vingar!