18/11 2010 av Lars Söderholm

Seminariet på Stiftsgården Breidagård den 18 september i år var inte i första hand en polemik med den nya ateismen utan något annat. Ulf Jonsson, religionsfilosof och jesuitpater, började med att redogöra för fyra olika teorier för vad sanning är.

Koherens, att sanningsvärdet kommer av att en mängd olika utsagor är förenliga med varandra.
Konsensus, att olika personer och iakttagelser når samma slutsatser.
Pragmatism: något är sant om det visar sig fungera i tillämpningen.
Korrespondens, att utsagan svarar mot något i verkligheten.

Ulf belyste alla dessa fyra. Det blev tydligt att var och en av dem fångar något väsentligt i vad sanning är och på samma gång att alla fyra är behäftade med svårigheter. Ulf sa uttryckligen att han använde en vokabulär som är main stream inom filosofin. En kompletterande formulering kring begreppet sanning kommer här för mig, det är Eckharts Gott ist die reine Wahrheit (ordagrann översättning: Gud är den rena sanningen).

Begreppen tro och vetande belystes också.

I nästa föreläsning gav Ulf en genomgång av böcker skrivna av Sturmark, Dawkins, Onfray. Det intressantaste av de religionskritiska bidragen ansåg han dock vara skrivet av Daniel Dennet, Breaking the spell. Boken  är skriven på ett respektfullt och insiktsfullt sätt.

Vi var ett tjugotal deltagare. Dagen började med mässa i kapellet. Det blev gott om utrymme för att träffas och lära känna varandra, utbyta erfarenheter och resonera kring de frågor som Ulf föreläste om. En fråga som Ulf tog upp dröjer sig kvar: Kan vetenskapen veta att Gud är en illusion?