18/5 2011 av Benny Fhager

Ämnen: Alpha-kurser, Alpharörelsen, konservativ kristendom, kristenhetens McDonalds

Alpha-kurser har varit inkörsporten för många till kristen tro. Jag hyser respekt för detta, men Alphakurser är inget neutralt fenomen och bör underkastas granskning. Konceptet med en måltid, lyssna på föredrag sen diskutera är bra som form, men det förutsätter en bra ledare.

Finns det absoluta svar om kristen tro, så som Alpha menar? Idag vill vi människor mer prata om olika alternativa tolkningar. Varför se en DVD av Nicky Gumbel utan att kunna fråga honom själv? Varför överhuvudtaget använda copyrightat material av Nicky Gumbel?  Varför sträva efter att materialet skall kunna användas varhelst i världen inom olika kyrkor? Det är frågor jag ställer mig, när jag tar del av vad Alpha erbjuder.

Alpha är en rörelse som har blivit till en storindustri med centra i London (Holy Brompton). Man kan jämföra reklamen mellan Alpha och McDonalds och finna likheter. Det är mängden som hyllas. Utslätning och förytligande lurar runt hörnet. En BigMac kan ätas i Santiago de Chile och i Trelleborg. På liknande sätt marknadsförs kristen tro. Varför inte hellre pröva lokal mat och vara glad för skillnaden i matlagningskonsten?

Lite litteratursökning på Alpha visar på att en konservativ kristendom (speciellt bibelsyn) finns i  botten. Sandy Millar, en förgrundsgestalt i Alphas historia, har en utpräglat konservativ kristen framtoning. Han har varit biskop i Uganda bland annat.

Alpha väljer att inte betona dop och nattvard; det är som med BigMac, bara mild kryddning  – det säljer nog bättre då. Alpha tenderar även att överbetona det karismatiska. Varför en Helige ande-helg?  Varför en samling om helande?  Det torde finnas en bakgrund  och rötter i Torontoväckelsen med sina överdrifter.

Kolla in varumärket för Alpha och jämför med McDonalds – det är förytligande och mängd som gäller.