21/8 2011 av Benny Fhager
I ungdomen funderade jag mycket på sambandet naturvetenskap kontra kristen tro. Att det inte gick att förena med en biblisk bokstavstro förstod jag nog redan i tonåren. Men evolutionen var också svår att förena med det kristna kärleksbudskapet.
Jag blev vän med en katolik som introducerade Teilhard de Chardins tänkande för mej i början av 70-talet. På ett antikvariat i Göteborg hittade jag Teilhards magnum opus – Fenomenet människan – utgiven 1961 på svenska sex år efter Teillhards död.
En evolutionär kristendomstolkning blev en stor läsupplevelse. Det var inte bara att evolutionen sågs som en naturlig del geogenes-biogenes-noogenes. Det handlade om en utveckling av det andliga, en noogenes som var evolutionär. Att allt skulle sluta i punctum Omega då Gud blev allt i alla. Jesus hade, om jag förstod rätt, som människa varit en förelöpare och visat hur man skall leva som människa.
Teilhard de Chardin blev aldrig accepterad av katolska kyrkan. Han blev förhindrad att undervisa och hans stora bok fick ges ut efter hans död. Teilhard de Chardin var jesuit. Naturvetenskapligt var han paleontolog och var med om att bland annat finna pekingmänniskan (en pusselbit i evolutionsteorin). Han var en hängiven naturvetare och teolog en inte så vanlig kombination, därtill brett utbildad. Teilhard var tvärvetenskaplig långt innan begreppet fanns.
Noogenesen är spännande. Mänskligheten blir invecklad i sej själv och global, alltmer human.
På senare tid har Teilhards tankar förts ihop med internet. Det har spekulerats i att han föregrep world wide web. Någonstans såg jag också att uttrycket Theology of internet använts. Detta är spekulativt och detta blogginlägg har inte vetenskapliga anspråk. Men kanske sättet som Teilhard närmar sej mänskligheten, universum och meningen med livet får alltmer aktualitet. För mej har Teilhard blivit en följeslagare i livet.