Gymnasieelever, vegetarisk mat och ansvaret för miljön

18/1 2012 av Hilda Lind

Ämnen: , , , , , , , , ,

En kort text, några miniintervjuer och flera stora bilder. Det är ett tidningsreportage som fångar mig. Reportern och fotografen har besökt matsalen i en gymnasieskola under elevernas lunchrast. Vad finns på menyn denna måndag? Artikelingressen ger svar. ”Spyken går i bräschen för miljön och inför en köttfri dag i veckan. Och det är eleverna som har drivit på.” https://www.sydsvenskan.se/lund/article1602011/Forst-ut-med-kottfri-dag.html

Visst, det har alltid funnits ett vegetariskt alternativ – alla dagar. Men nu är det inte ett alternativ. Nu är det vegetariskt som gäller – alla måndagar. Hanna som går i tredje årskursen säger: ”Jag tycker det är skitbra! Nu är alla tvungna att äta vegetariskt, plus att man blir uppmärksam på varför. Alla tvingas tänka efter varför vi gör det.”

Och jag som läsare tvingas tänka efter och blir utmanad. Dessa ungdomar tar till sig ny kunskap och går från ord till handling. De bryr sig om miljön och inser att det är viktigt att ta konkreta steg. Det är ungdomar som driver på, ser det absurda i den ständigt ökande köttkonsumtionen och vill en förändring i samhället. Det är ungdomarna som har tagit ett initiativ och fått en hel skola att ifrågasätta det individuella valet. De har förmått kompisar att göra en kollektiv handling som låter den egna önskan stå tillbaka.

Ett enkelt och tämligen ytligt reportage kan lätt aktualisera flera frågeställningar: människans roll i skapelsen, relationen mellan individ och kollektiv, mellan frihet och ansvar, kunskapens betydelse – bara för att nämna några. Vad vi äter till lunch rör vid den grundläggande frågan: vad är det att vara människa? Så tack elever på Spyken och reportrar på Sydsvenskan!

Därtill: jag parallelläste manifestet som Kristen humanism skrivit. Det blev intressant! Jag såg tidningsreportaget som ett konkret exempel på det som manifestet talar om på ett mer teoretiskt sätt. Ett exempel på formulering i manifestet: ”Som människor har vi ansvar för oss själva, för varandra och för hela skapelsen. Skapelsens sårbarhet är vår sårbarhet.” Också andra delar kan kännas angelägna med anledning av Sydsvenskans reportage, ett reportage som drar in mig i ett viktigt samtal.

 https://www.kristenhumanism.org/om/manifest