15/9 2012 av Sten Högberg
Malmöfestivalen har just avslutats i Malmö – den kulturella mångfalden har stått som spön i backen i centrum en vecka – men bara delar av den. En viktig del av den kulturella mångfalden är den religiösa. Den begränsas allt mer strikt. Varje år fram till i år har ett stort antal av stadens frikyrkor, genom ett samarbete som kallas Street Church, haft förmånen att gratis få stå i Royalbiografens port vid gågatan, för att dela ut biblar och ”manna” – ett bibelord på en rullad lapp. Royalledningen har sett det som ett bra sätt att skydda porten för nedskräpning och vandalisering. Street Church har också haft ”evangelister” som parvis rört sig i folkvimlet och stått till tjänst för samtal om tro och att kunna ge förbön.
En del av dessa har aningslöst rekryterats från USA och England och andra platser utomlands. Troligtvis har en del av dessa upplevts för aggressiva, för i år har festivalorganisationen aktivt försökt begränsa religiösa rörelsers aktiviteter på festivalen. Street Church fick inte längre ha sin bas vid Royal och festivalorganisationen försökte enligt insidesrapporter aktivt få polisen att avvisa vandrande religiösa aktivister, vilket polisen enligt uppgift inte ställde upp på. Street Church lade upp hela sitt arbete på vandrande traktatutdelare som delade ut MangaJesus – en serietidning om Jesu liv.
Den annars så varma glada mötespunkten vid Royal gapade tom och tråkig. Dit kunde förr människor gå om de vill prata, fråga om något eller faktiskt be om förbön. De togs alltid emot av ett glatt leende, och lite vänlighet och en positiv beredskap att svara på de mest provocerande frågor.
Jag är själv ingen vän av aggressiv kristen evangelisation, varken på svenska eller engelska. Det river ner förtroenden andra byggt upp. Religionen har en viktig plats i vårt samhälle – den kan ge värdegrund åt sin bärare. Den är ingen vara som kan säljas på marknaden, inte heller något som kan hånas och förkastas utan att det river ner värdegrunden hos dem som hånar. Men ska religionen få sin rättmätiga plats som skapande delaktig i samhällsbygget, behöver den politiskt korrekta okunskapen om religion hos många politiker och företrädare för samhällets institutioner få ett slut. Den kulturella inkompetens när det gäller religion hos många samhällsaktörer är generande och behöver vändas till kompetens. Jag kan förstå de sekularister som bekämpar religiösa uttryck av fundamentalism som kränker den enskilda människans rätt. Men den kampen går inom varje religion och inom varje religiös grupp, inom varje etnisk kulturform – även den svenska. Den gränsen går genom politiken, genom akademierna och vetenskapen, inom företagen och inom marknaden. Den går inte mellan samhället och religionerna, mellan vetenskapen och religionerna. Det är kulturinkompetens att dra gränserna mellan storheterna istället för igenom dem. Till Malmöfestivalens ledning inför nästa år – ta bort förbudet mot religiösa inslag – ta istället hjälp av religiösa företrädare och släpp fram positiva och kreativa uttryck som kan komma hela staden till del oavsett om man är religiös eller inte.