7/11 2012 av Lars Söderholm

Ser på skjortan jag fick till min födelsedag. Den har vertikala ränder i blått och svart och har märket Marimekko. När jag ser närmre på den blir det mycket tydligt att ränderna är lite olika tjocka men också att varje rand i sig har lite varierande tjocklek.

Det var inget jag såg först.

För ett antal år sedan hyrde jag ett torp ute i skogen i närheten av Gamleby. Torpet var byggt kring år 1800. Köket var intressant. Väggarna var varmt gula med ett enkelt mönster, en upprepad blomma. När jag såg närmre på dem upptäckte jag att väggen var gjord med en schablon. Allt var målat i den gula färgen utom blommorna där en schablon hade skyddat väggen från färgen.

En trappa upp var ett sovrum med en blommig tapet.

Det slog mig då att den tapeten var totalt regelbunden medan kökets mönster var regelbundet men att schablonen placerats dit med ögonmått: mönstret var inte helt regelbundet, det hade små avvikelser som kom från den mänskliga faktorn.

När jag jämförde de två väggarna upplevde jag det fullkomligt regelbundna mönstret i sovrummet som oerhört dött i jämförelse med väggarna i köket.

En ganska enkel teknik.

Små, små tecknen på en mänsklig hands närvaro.