Klyftor och kluvenhet

26/4 2013 av Anders Wesslund

Ämnen: , , , , , , , , , ,

Tonåringar jag träffar är väl medveten om hur våra kläder är uppsydda av unga tjejer under vidriga villkor, instängda i dödsfällorna till fabriker i Asien. Deras kläder, mina kläder. Våra blickar möts. Deras rymmer frågor, frågor till mig som representant för den vuxenvärld som snart är deras. Ansvarig.

I radion hör jag Lotten Kollins och Daniel Öhmans reportage om hur den norske redaren och chefsåklagaren båda viker undan den moraliska frågan om ansvaret för dödskottet mot fiskaren i Jemen. Nord mot Syd, våra rikedomar mot fattiga mindre värda människors liv i Tredje världen. Sonen och jag går igenom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter inför dagens SO-prov. Dubbla bokföringar.

Jag har fått min gamla kyrkas tidning vid ett par tillfällen på senare tid. Folkrörelsefromhet i senmodern tid och jag känner mig främmande. Kluvenheten går genom mig. Så välbekant, så långt borta, inte bara från mig utan större delen av människors villkor i Sverige idag. Det går inte att komma ifrån, trots att jag har stor respekt för så mycket gott arbete som görs i denna gamla frikyrka, att det är en småborgerlig värld som träder fram. Den berör aldrig grundkonflikterna i vårt eget samhälle. Att vilja undvika konflikten är att vara borgerlig.

Att erkänna konflkterna är att vara kluven. Jag känner igen den. Kluvenheten igenom mig själv tillhörande den medelklass som privat får det bättre, som offentliganställd stressas sönder. På radion beskriver de offentliganställda inom Kommunal som är på lägre pinnhåll än jag; tretton timmars arbetsdag på delade turer, med arbetsgivare (kommuner) som liknar råa kapitalister med ”just-in-time”-filosofi mot sin personal. (Mitt landsting använder ”Lean production”). Till och med DN, med Maciej Zarembas goda reportage om New Public Management-filosofin, börjar vända sig emot eller åtminstone uppmärksamma de marknadsliberala idéernas konsekvenser.

– Det finns ingen tid längre för lite omsorg och värme med brukarna, det blir allt kallare därute i verksamheterna, säger den fackliga företrädaren i radion.

Idag framträder också statsminister Fredrik Reinfeldt med anledning av att Djurgårdens tränare och ordförande avgår efter hot från supporters, som tillhör firmor som finns runt lagidrotterna. Han talar bra. Vi har passerat en gräns i Sverige idag, nu måste vi stå upp, stå emot, menar Reinfeldt och vänder sig till oss alla som vill ha ett öppet, demokratiskt och rättssäkert samhälle. Samtalet pågår i Studio ett. Björn Eriksson, förre polischefen, utredaren talar om att demokratiskt återta våra föreningar. Journalisten Simon Banks sätter rätt ord på fenomenet som ska bekämpas; fascistoida krafter. Det handlar om den fascism som finns i Sverige och Europa idag.

Tecknen har varit tydliga en längre tid. Klyftorna mellan nord och syd, nu inom våra nationer och kluvenheten inom oss som individer. Det hänger ihop. Om jag skulle hålla tal 1 maj skulle jag försöka beröra detta; hur det hänger ihop. Och jag skulle vilja vädja till en medelklass att våga se vår kluvenhet och visa på ett val (så som han en gång valde, den som kyrkorna säger sig bekänna.)Välja perspektiv – och att vädja att tillsammans försöka handla därefter.