12/5 2013 av Erik Lundgren

Under påsktiden läste vi i kyrkan texten om romaren Pilatus förhör med Jesus. Var det sant att han gjorde anspråk på att vara kung, en utmaning mot kejsarmakten? Jesus svarade kryptiskt att han hade kungamakt därför att han kommit till världen för att vittna om sanningen. Pilatus svar har genljudit genom historien: Vad är sanning? Och han tar inte Jesu sanning på allvar. Att hans kungamakt skulle var byggd på ett sanningsuppdrag räckte inte för en dödsdom. Begreppet sanning var för bräckligt. Pilatus går ut till folket och säger att han inte finner honom skyldig.

Vetenskaplig sanning gränsar till vad antika grekiska filosofer tänkte om sanningens logik. Om något är sant, kan inte motsatsen vara det. Om en forskare ger evidens för något, så är det sant, dvs andra forskare inte bara accepterar evidensen, utan tror också på resultatet. Än starkare blir tron om man uppfyller Poppers kriterium. Om man försökt visa att resultatet är falskt, men inte lyckas med det, så är det troligen sant.

Historien känner många exempel på handlande, som bygger på vetenskapliga sanningar. Lobotomi användes länge inom psykiatrin, vilket grundade sig på kunnande om mänskligt beteende. Det var sant att psykotiska och ångestfyllda patienter blev lugna. Äldre mentalskötare kan berätta om hur lugnt det blev på avdelningarna när lobotomin genomfördes.
Ingreppen upphörde, när en annan sanning föddes. Lobotomin medförde grava biverkningar, störning av personligheten, nedsatta intellektuella funktioner. Det var en sanning som uppstod först senare, de som i bästa tro lanserade lobotomin saknade tillgång den senare sanningen.

Ibland fuskar forskare genom att manipulera experiment eller hitta på data. Det finns en bred gråzon, forskare kan välja data som bäst passar det man vill visa utan att de är osanna. Photoshop har gett nya möjligheter att tydligare visa det man själv ser tydligt. Genom ökad kontrast kan även kritiska läsare bättre se det som forskaren är övertygad om, dvs tror på.
Forskningsfusk har inte det sanktionssystem som gäller för vanlig brottslighet. Förmodligen är tanken att forskning är självkorrigerande. Andra forskare försöker upprepa försöken, men får andra resultat och då har en första sanning undanröjts. Eller också finner forskare att resultaten var så sanna, att man själv överger gamla egna sanningar.

Människor i allmänhet har stort förtroende för forskning. Nästan ingen säger nej till att lämna blodprov, att låta forskare titta i journaler eller att besvara djupt personliga frågor. Ibland avslöjas obarmhärtigt osanna forskningsresultat. Då raseras förtroendet. När Reinharts och Rocards sanning, relationen mellan statsskuld och ekonomisk tillväxt visades bygga på ett fel i ett excel-program fick det konsekvenser. Innan misstaget upptäcktes motiverade det politiker, ofta med konservativ färg, att genomföra drastiska nedskärningar. När det uppdagades började vänsterpolitiker argumentera för motsatta åtgärder. Men att sanningen var så bräcklig, gjorde att förtroendet för vetenskaplig sanning fick en knäck. Fanns det en slags sanning i Pilatus fråga?

Sanning kan ha att göra med hur väl ett resultat stämmer med verkligheten. Det betyder att när verkligheten ändras, tex samhällsekonomin eller barns förutsättningar för skolan, så betyder det att gårdagens sanningar inte är tillämpbara, även om de fortfarande är sanna.

Vetenskaplig forskning har fått allt större betydelse som tillhygge i politiska debatter. Förmågan att välja den sanning som passar den egna agendan bäst har snart nått sin fulländning. En slags ayatollakultur, den som har sanningen (eller Gud) på sin sida kan inte ha fel.

Med all respekt för vetenskaplig sanning, det kan finnas anledning att reflektera över vad Jesus menade med sanning, en djupare innebörd; kanske ett budskap om ett syfte, en intention, en vilja, en tolkningsmöjlighet av vad Gud vill med världen.

Politik är att vilja sa Olof Palme.