Adam, Eva och naveln

2/2 2014 av Sten Högberg

– Hade Adam & Eva inga navlar då eller? Just thinking!
– Jo, det var genom naveln Gud tog ut Adams revben och förde in i Eva. Den första titthålskirurgin. 🙂 trot den som vill.
– Så kan de ha vart jaa

Ett litet smakprov på en kort twitterdialog med djup bäring på fundamentalism och bokstavstro kring bibelns skapelseberättelser. Då tänker jag mig inte att killen som ställde första frågan är en representant för bokstavstro eller fundamentalism, men hans lite naiva fråga speglar en omvärld som är laddad med bokstavstrogna tolkningar av skapelseberättelsen. Dels från kristna som fått lära sig från predikstolarna hur det ska tolkas men också från människor som tagit avstånd från religion i allmänhet och kristen tro i synnerhet på grund av att de fått sig istoppat bokstavliga tolkningar av förståsigpåare med hög svansföring. Det skulle bli en katastrof om någon skulle få för sig att läsa min föregående mening bokstavligt. På samma sätt tror jag att skapelsen skälver till lite av oro när läser vi bibelns texter så.
Nu är ju denna lilla kluriga eller naiva fråga inte en fråga om text och bokstav. Något säger mig att mannen kanske inte ens har läst texten – men har ändå bekymmer med vad som sägs om den. Han har koll på berättelsen huvudmönster men kanske inte dess detaljer. Kanske han har hört den i skolan och där fått höra att kristna tror att Gud skapade Adam och Eva som de första människorna. Ett utmärkt tillfälle att i kompisgänget skratta åt tokerierna när man vet att jorden skapades genom Big Bang. Men någonstans genererar skapelseberättelsen ständigt nya frågor.
Jag tror inte någon berättelse om Adam och Eva någonsin tagit upp problemet med deras navlar. Däremot har målarna genom alla tider föreställt sig dem med navel. Bibeltexten säger inget om navlar, men att en av sönerna gifte sig hos ett annat folk. Det skulle vara intressant att veta om någon konstnär reflekterat över kollisionen mellan bilden och en bokstavlig texttolkning. Det kanske inte var någon kollision på 1300-talet eller 1600-talet. Kan det vara så att den bokstavstro som gör skapelseberättelsen till ett problem i vår tid är annorlunda än för 1000 år sedan. Varför? Det är ju inte så att människor i gammal tid när målningarna gjordes, var okunniga om att en navel var ett fysiskt bevis på att man fötts fram ur en kvinnas livmoder. Det tycks inte vara relevant, inte ens intressant. ”En människa ska ha en navel – annars är hon ingen människa”, tycks bildkonstnären resonera.
Dialogen ovan är i svaret på frågan en lek med ord eller en drift med problemet som frågan tar upp och en öppning till sagans föreställningsvärld med smajli och allt. En lek med bokstavlighetens möjligheter in absurdum. Nu är det svårt att i frågarens respons på svaret, se om han fångat in glimten i ögat, även om det var övertydligt. Det kan handla om att det här är allvarliga saker som man inte kan skämta med. Det kan handla om att det är ett nöjsamt svar i nivå med frågan. Det kan också handla om att han kunde konstatera att den som svarade på frågan var så vrickad som man kunde förvänta av en kristen, vilket därmed var bevisat.
Den här lilla förnöjsamma dialogen bekymrar mig inte så mycket som den intellektuella miljö där detta uppträder. Jag har varit i betydligt vassare dispyter med människor som betygar sin ateism men ändå nästan kräver av mig som kristen att tolka dessa texter bokstavligt. Annars är jag ju inte riktigt kristen. De kan använda samma argument som en fundamentalistiskt troende kristen som ser sig kallad i att övertyga mig om att jag inte är kristen för att jag inte bejakar just deras objektiva sanningar.
Ibland upplever jag att delar av kristenheten i vårt land och säkert också över världen riskerar att skapa en lekstuga med byggklossar av fundamentala satser där auktoritativa maktstrukturer strävar efter att ta marknadsandelar efter marknadsekonomin mönster. Jag ser risker för en degenerering av tron som hindrar en djupare vandring in mot kärlekens centrum. Jag ser en utbredning av en antireligiositet bland sekulära som vill använda sitt intellekt för att tänka med men som möter för få kristna företrädare som vill göra det samma.
Befria skapelseberättelsen från bokstavstrogen klåfingrighet. Låt berättelsens paradoxer få generera frågor och tolkningar utan gränser in mot livets kärna. Det är bara i vår inre spjälkningsprocess de kan ge näring åt en subjektiv livsförståelse under ständig förändring och omvandlas till energi.
Kärleksfull energi.