Längs Åbyälven

20/7 2014 av Anders Wesslund

Ämnen: ,

Vi vandrade längs Åbyälven en bit igår, goda vänner, min fru och jag. Stundtals var det obanad terräng; broms, mygg och värme att kämpa med. Tydliga spår efter bäver långa sträckor där stora björkar var fällda på igenvuxna strandängar. Denna orörda skogsälv med obundna forsar minner om andra tider och om tid i tiden dit modernitet och konsumtionsstyrt liv inte når.

Det ger plats för tanken att vandra. Att fundera över slitet med flottning, jord- och skogsbruk tidigare sekler i denna trakt. Hur det lilla kunde stå för livets skönhet; blommande klöver och älggräs, det efterlängtade badet där i älven, en medhavd matsäck. Hur livet, hårt och slitsamt, med all sin kamp och utsatthet ändå var mer i samklang med djuren och naturen. Tanken vandrade vidare. Hur vet bävern att den ska vara bäver? Den gnager stammarna just lagom långt in från älvbrinken, får dem att falla i vattnet och bygger bo. Den bara vet, den är.

Hur vet jag, vi att vara människor? Ett upprepande kväde från manskören under det storslagna Norrlands passion – fem norrlandsteatrars gemensamma sommarteater i år – kommer upp gör sig påmint inom mig:
Vem är jag? Vem är jag att fråga vem jag är?
Är det inte nog med att vara?