Tyska TV-produktioner

27/5 2015 av Anders Wesslund

Ämnen: , , , ,

De senaste åren har flera tyska produktioner nått svensk TV-publik. Gemensamt för dem och nytt för omvärlden är att kunna ta del av tysk självförståelse av 2:a världskriget och följderna under efterkrigstiden fram till återföreningen. I Krigets unga hjärtan från 2013 (finns bl a på www.netflix.se) får tittarna följa fem ungdomars öden från krigsutbrottet och genom krigsåren, där de unga männen hamnar vid fronten och de unga flickorna vid fältsjukhus och i andra delar av ett samhälle omställt till krig. Ideal förändras, grymma erfarenheter märker dessa unga människor för livet. Illusioner om det goda, om ondska, om det rätt och om egen moral krossas.

Efter denna serie följde Weissensee 2013-2014 uppbyggd kring den två östtyska familjer under 1980-talets DDR, särskilt familjen Kupfer med pappan i hög befattning inom Stasi och hans båda söner som väljer olika vägar. Storebror, lik den hemmavarande sonen, förblir partiet och kommunismen och Stasi trogen. Han förlorar dock sin fars gunst, en far som lever med den dubbla lojaliteten inom sig. Lillebror, också polis, följer hjärtat och blir den som utmanar systemet inifrån. Kvinnorna i deras närhet, mamma, systrar, flickvänner, fruar och älskarinna har alla betydelsefulla roller. Livet beskrivs, som jag uppfattar det trovärdigt. Det är naket, vardagligt, färgfattigt och långt ifrån vackert. Ändå berör dessa personligheter och personporträtten känns nära.

I Tannbach, som visats i SvT i maj i år, och som fortfarande finns på www.svtplay.se, får tittarna följa invånarna i byn med samma namn som serien, direkt efter krigsslutet när den delas. Vidrigheter från kriget följer människorna som hamnar på olika sidor gränsen med sina historier och gärningar och band till varandra. Familjer splittars när nya gränser dras upp inom dem själva, mellan familjemedlemmar och mellan byborna. Här byter lokala nazister sida och kommer undan sina brott men de inte borta ur grannarnas medvetande. Här ska människor leva med egen skuld och med brott gentemot andra i bygemenskapen. Här beskrivs idealism hos en del som drömmer om det nya socialistiska samhället där orättvisor är borta, medan andra enkelt byter sida. Nu tjänar man nya herrar i en ny form av fascism inom det framväxande östtyska systemet. Några söker en framtid i USA. Vad innebar den västliga friheten? En fri värld utan värden knutna till historiska band, till kultur och historia där enbart konsumtion och egen framgång räknas?, som konservativ kritik av kapitalismen formuleras. Eller möjligheten i de liberala värdena; att äntligen få vara en fri människa och ha sina mänskliga rättigheter och sitt värde bortom etnicitet och religion? Konflikten mellan de olika systemen och ideologierna går rakt genom människorna och är närvarande för tittaren.

Genom de nya tyska produktionerna har värdefulla bidrag kommit vid sidan av andra berättelser om Tyskland under och efterkriget. De har inte berättats inifrån den tyska kulturen tidigare. Nu tycks det vara möjligt, en generation senare att kunna beskriva sin egen historia utan att bara vara kättrad vid historiens och omvärldens skampåle. Och berättelserna kommer både från forna Öst- och Västtyskland. Det alla serierna lyckas med är ge mer mångfärgade, mångbottnade och komplexa bilder än aldrig så många dokumentärer och spelfilmer tidigare gjort. Frågan om skuld och personligt ansvar kommer nära genom de enskilda människoödena. Likaså om moraliska värden och ideologi. Det sker på ett annat sätt än tidigare; som tittare kommer jag inte undan frågorna om hur jag själv skulle ha handlat, vilka val jag skulle ha gjort, vem jag hade varit om jag levt i Tyskland under denna tid.
Eller vem jag och vi är idag.