Helena var mor till kejsaren Konstantin som tillät kristendomen i Romarriket. Han blev döpt på sin dödsbädd. Så småningom blev kristendomen under 300 – talet statsreligion i Romarriket. Helena gjorde pilgrimsresa till Palestina när hon var kommen till mogen ålder. Hon fann Jesu kors och gjorde arkeologiska efterforskningar som torde ha legat till grund för gravkyrkan i Jerusalem och födelsekyrkan i Betlehem. Att Helena låg bakom och påverkade kejsar Konstantin att bejaka kristendomen är självklart enligt guiden i Vatikanen. Helenas betydelse för kristendomens utveckling kan inte nog betonas.

Inom katolska kyrkan är Helena ett helgon och liknande inom  den ortodoxa kyrkan och flera andra kyrkor. Inom protestantismen är Helenas roll inte stark. Kanske en reaktion mot reliker, och dess dyrkan, som hon började föra med sej från Palestina.

Besöket i Rom har fått mej att ha en mer ödmjuk inställning till katolska kyrkan. Katolska kyrkan har en rik skatt av symboler, som vi kan ha en del att lära av. Nuvarande påven Fransiscus har en progressiv framtoning men förefaller vara försiktig i lärofrågor. Han har ju nyligen varit på Sverigebesök.

Bland kristna humanister var det under 1980 – talet vanligt att dela nattvarden över kyrkogränserna. Vi hade en katolsk ordförande i Förbundet kristen humanism och samhällssyn KHS, dåvarande Förbundet Kristen humanism.

Under 90 – talet blev det annorlunda, kanske påven Johannes Paulus mer konservativa ledning spelade roll. Att dela nattvarden över samfunds- och kyrkogränser (interkommunion) är något att sträva efter och arbeta för. Jag tror att Helena och hennes arbete för kristendomen förtjänar det.