7/1 2017 av Erik Lundgren

Högen med julklappsböcker och intressanta tidningsartiklar minskar. Jag vet lite mer om Zweigs barndom i det flerkulturella Wien, om Zionismens triumf och tragedi (Shavit) om Big Bang och hur man kan tänka om religion, filosofi (Heschel), och om den evolutionära bakgrunden till det mänskliga språket (Pinker). Nu pustar jag ut och gläds åt Heschels tankar om frågor och svar. Filosofin och vetenskapen ställer frågor, där svaren kan överprövas och leda till nya svar. Tron ställer individens existentiella frågor och svaren kan sökas i trons olika uttrycksformer, som kommunion, lovsång och bön, som varierar över tid och kultur. Fundamentalister ger bestämda svar på frågor som ingen ställt, en fälla som både humanister och inte minst troende lätt hamnar i.

Jag läste med häpnad om hur säker vetenskapen är om Universums uppkomst genom Big bang från intet. Någon Gud behövs inte för att förklara skapelsen men kan det tas som intäkt eller bevis för att Gud inte finns? Än mer häpnadsväckande är det jag lärt mig i kyrkan. Guds själva väsen är Kärlek. Gud älskar människor hurudant de än handlar. Det skulle betyda att Gud älskar både mördaren och jihadisten. Men inte alla deras handlingar. Allt Ni har gjort mot mina minsta bröder (eller inte gjort) det har ni gjort mot mig.

Som jag förstått det utmanar det radikala kärleksbudet och förståelsen av Guds väsen det beteende av krig och våldshandlingar som evolutionen har givit vår art. Entusiasmen för krig och strid som Stefan Zweig, Svetlana Aleksijevitj och Karen Armstrong skriver om, är svår att förstå. Det beskrivs som en känsla av befrielse och nästan varje fransk by har ett monument med namn på dem som sjungande och under fladdrande fanor marscherade mot Verdun med elan/hänförelse. Språkforskaren Pinker skriver om barns språkinlärning. Barn formulerar meningar med subjekt, predikat. Utan att någon undervisar om grammatik eller syntax. Han menar att i evolutionen har språkcentrum i hjärnan premierats. Genom hela historien har människor krigat. Har evolutionen inte bara givit en språkhjärna utan också en krigarhjärna? Om det är så, kan jag förstå det som ett uttryck av den mänskliga artens grundläggande essens? Och då får förståelsen av Guds väsen som reservationslös kärlek en viktig roll för oss att hantera. Älska terroristen, men inte dess handlingar. Bli vän med de som radikaliseras, innan de åker till Syrien.