Skola, vård och omsorg –
Ideologin som riskabel projektion

17/3 2017 av Lars Söderholm

Ämnen: , , , ,

En möjlig ståndpunkt är att nästan alla verksamheter fungerar bättre om de drivs av privata aktörer. Ett annat möjligt ställningstagande är att inga skattepengar får gå ner i privata fickor. Det går att knyta ett ideologiskt raster både till den ena ståndpunkten och till den andra.

Obegränsad privatisering och utläggning på marknaden som lösning på de flesta problem. Det är en möjlig ideologisk linje.

En annan är att utesluta alla privata initiativ med utgångspunkt i synsättet att inga skattepengar får gå ner i privata fickor.

Bägge synsätten riskerar att bli projektioner av egna föreställningar som man förlägger till verkligheten. Man ser verkligheten på ett sätt som bestäms av det ideologiska valet.

En kock vet ju av erfarenhet att det inte är den enskilda ingrediensen i sig som skapar den goda maträtten. Både för lite och för mycket skämmer resultaten. Det är den känsliga avvägningen mellan de olika ingredienserna som ger ett gott resultat.

På de flesta fält kan det vara motiverat både med verksamhet som ordnas av samhället och sådan som ordnas av privata aktörer. Det svåra är att bli klar över var brytpunkten ligger. Vad som fungerar bättre när det ligger under samhället och vad som fungerar bättre när det läggs ut på marknaden.

För att avgöra detta krävs erfarenhet, krävs empiri. Ett ideologiskt ställningstagande räcker inte till. Ett ideologiskt ställningstagande kan leda ordentligt vilse.

Behöver vi inte ideologier? Jo, det tror jag. Jag tror vi behöver dem. Men ideologierna behöver stå öppna mot erfarenheten och utsättas för förändring och utveckling. Ideologierna är förenklingar. Vi behöver förenklingar för att kunna orientera oss i en komplex verklighet. Men vi behöver också inse att verkligheten är förmer än ideologierna. I kanten av en ideologi behöver ständigt ske en omprövning. Utvärderingen, kontakten med erfarenheten behöver hela tiden komplettera ideologin.